Jag är i mitt livs form under bältet.

Fördelen med att vara skadad någonstans på överkroppen är att man får möjlighet att träna underkroppen bättre. De senaste två veckorna har det bland annat blivit mycket löpning och skidgång. Jag höll upp med skidgång i fyra år efter jag slutade med längdskidåkning 2006, men nu detta comeback-år går skidgången och löpning uppför bättre än någonsin. Med marginal. Hallénsbacken på Rya Åsar i Borås har jag sprungit uppför hundratals gången. Jag brukar springa 6 st backintervaller med 3 min vila och rekordsnittet har sänkt från 3,21 till 3,19 under ett antal år. I samband med att jag sprang maran på 2.32 och blev 12:a på Lidingö hade jag 3,20 som snitt.

Igår blev snittet 3,14!!! Jag trodde jag såg fel på klockan först. Det är en galen skillnad. Det motsvarar att persa med 50 sekunder på milen. Det är mycket. Kanske gjorde 7 dagar på höjden effekt på de röda blodkropparna, men jag tror inte det. Höghöjdseffekten hade denna gång lite andra grunder. Det tar normalt två veckor att bilda nya blodceller, så det berodde nog mer på ökad mängd backträning. Tyvärr handlar dagens skidåkning mycket om stakåkning, så det hjälper mig inte lika mycket som det hade gjort för 20 år sedan.

Men lyckan var ändå total. Naturligtvis är det roligt att vinna tävlingar, men min absolut största drivkraft inom konditionsidrotten är att förbättras: att få ett objektivt mått på att man är bättre än någonsin. Det är en sjukt skön känsla och en inre tillfredsställelse som slår det mesta (nåja, det finns även andra bra grejer i livet).

Vintercykling i faktaform
Idag körde jag första vintercykelpasset, med den mycket snälle brandmannen och triathleten Robert Malmberg, jobbarkompis till Samuel Norlén. Vintercykling är en liten subkultur som jag definierar så här (andra kan tycka olika på vissa punkter):

• Längd på passet: 3-4 timmar, ca 25 km/h, ca 60% av max i puls
• Underlag: Grus och asfalt
• Utrustning: Cyclocross eller MTB med skärmar fram och bak som går långt ned (inkl så kallad stänklapp), dubbdäck, vintercykelskor, skoöverdrag, eventuellt elektriska skovärmare och varma kläder
• Fikastopp: Självklart, 30 minuter långt, sker efter 2-2,5 timmar. Kaffe med en påtår + kaka och/eller macka på ett lokalt fik.

Jag har alltid gillat vintercykling. Det är mysigare än att steka fram i kortkort.