En svensk längdskidåkare är inte bättre än sin bästa Vasaloppsplacering. Så enkelt är det. Landslagsåkare är möjligtvis undantagna, i alla fall de som har en individuell mästerskapsmedalj.

En förlorad bild tagen av Sören Kannius. Erik dagen innan Marcialonga.

Jag har åkt Vasaloppet två gånger. År 2001 (122:a) som vilsen tredjeårsjunior och år 2010 (133:a) utan rullskidsträning. Bättre än så är jag inte. Att jag från 2003-2006 vann stora collegetävlingar i Michigan, kom på pallen i FIS-tävlingar i Minnesota och placerade mig bland de tio bästa på amerikanska mästerskapen spelar ingen roll. Inte heller att jag i år blev 24:a (Jizerska Padesatka) och  42:a (Marcialonga) i två av de mest prestigefyllda europeiska långloppen.

I medelsvenssons ögon är höjdpunkten av min skidkarriär när jag blev 122:a i Vasaloppet för tio år sedan. Själv känns det inte riktigt så. Jag själv vet att jag är bättre, vilket naturligtvis är det viktigaste. Men jag ska ändå erkänna till 100 % att det var en stor fåfänga inblandad när jag bestämde mig för att återuppta rullskidsträningen i våras. Det är faktiskt mentalt jobbigt att svara på frågan ”Jaha, du har åkt mycket skidor, vad har du blivit i Vasaloppet?”. Det blir löjligt att komma med förklaringar som ”jag har aldrig åkt loppet då jag var vältränad”, så jag får helt enkelt svara 122:a med en flackande blick.

Jag och Jochen Gustafsson åkte den första SkejtVasan 2002. Synd att den går så tätt inpå Vasaloppet.

Bra form, men orolig för halsen
När jag ställer mig på startlinjen på söndag är jag mer vältränad än på mycket länge. Jag har varit frisk sedan i oktober och formen känns skitbra. Intervallpasset onsdags gick exakt som jag ville och likaså det lugna tretimmarspasset igår. Jag åkte bland annat mellan Risberg och Oxberg med en snittfart på 32,5 minuter per mil med 115 i medelpuls. Dock var det mycket snabbt före och stark medvind, men det kändes i alla fall bra. Målet i Vasaloppet är att bli bland de 75 främsta. Jag vet att jag har kapaciteten och att det ska gå om jag har en bra dag. Jag är också smärtsamt medveten om att jag kan bli sjuk (Emil som jag har bott med hela veckan har haft halsont så jag är nervös), skidorna kan suga och stavar kan brytas.

Blir jag topp 75 kommer jag bli som in i Norden glad. Jag kommer att sväva på moln. Går det dåligt kommer jag att vara knäckt. Helt knäckt.

Enervit som konstsnö?

Att Vasaloppet bara är en tävling som alla andra är skitsnack. Det är den viktigaste tävlingen för 99 % av alla manliga skidåkare i Sverige och jag är riktigt nervös. Både som junior och under USA-tiden var jag duktig på att pricka formen på stora tävlingar. Även i år har de stora långloppen i Europa gått bra. Men Vasaloppet är något helt annat. Det är big steaks. Vi får se hur det går. Se det här, jag kör i blå dräkt med nummer 133.

Veckan i Sälen med Emil Ekman och co var jättetrevlig. Agneta Ekman tränar skidor och Olle Ekman testar skidor tre gånger om dagen. Resten av dygnet vallar han. Snygge-Marcus och Emil tränar skidskytte i Lima inför SM om ett par veckor och långe-Erik kör skoter.

Under veckan har jag i olika etapper åkt hela Vasaloppssträckan. Det känns tryggt på något vis. Jag kände nästan inte igen mig någonstans mellan Mångsbodarna och Oxberg. Den sträckan har jag enbart åkt på tävling och då är man oftast fokuserad på annat än att studera tallmoar och skogsdungar.

Noterat i övrigt:

• Vasaloppsarenan ser ut som soptipp. Det ligger godispapper från Enervit, Vitargo och Maxim överallt. Framförallt Enervits geler. Deras röda färg gör att Vasaloppssträckan förmodligen kan ses från månen.
• Första backen är väldigt lång. Och fylld med skidmärkningar som lossnat.
• Det är platt som en pannkaka mellan Smågan och Mångsbodarna.
• Vasaloppet klagar på små deltagarantal i SkejtVasan. Tips: gör det möjligt att skejta i Vasaloppsspåret på tävlingsfria dagar. Ofta är det klassiska spår hela bredden.
• – Det är inte alltid kallare i Tennäng än i Mångsbodarna.

Nu hänger jag i Malung med resten av Hallbygänget. Vi kommer bo där fram till start. I morgon ska Ida skjutsa pappa till SkejtVasan 45 km. Han siktar på 4 timmar. Själv ska jag vila, valla och lyssna på Spanarna, världens bästaste radioprogram.