Erik Wickström skejtar. Foto: Carl Magnusson.

Lika roligt som det är att tävla, lika skönt är det att säsongen nu är över. Jag har tävlat i stort sätt varje helg sedan november och rest väldigt mycket. Det har varit helt fantastiskt roligt. Min första ”comeback”-säsong gick verkligen precis som jag ville. Jag hade kul med skidåkningen, lärde känna många nya människor, trivdes riktigt bra med mina klubbkamrater och som en bonus nådde jag alla mina fyra mål som jag hade satt upp inför i år. Jag fick också två nya stämplar i mitt Wordloppet-pass: Jizerska Padesatka och Marcialonga. Nästa år vill jag åka König Ludwig Lauf och La Transjurasienne. Blir det av kommer jag bara ha ett långlopp på en annan kontinent (t ex American Birkebeiner) kvar tills jag blir en Worldloppet Master!

Skidorienteringsmästaren Peter Arnesson åt åtta korv med bröd till fika utan att pressa. Ganska imponerande för en 67 kg-kille.

Detta var min första säsong som jag tränat rullskidor inför sedan 2006, så det finns stora utvecklingsmöjligheter inför nästa år. När jag började barmarksträningen i maj förra året var jag dåligt skidtränad. När jag sätter igång träningen inför nästa säsong om några veckor kommer jag att vara betydligt starkare och bättre på att staka jämfört med fjolåret. Därför kommer jag att kunna sätta högre målsättningar. Det är väl lika bra att redan nu säga att jag ska bli topp 30 på Vasaloppet.

2,5 timmar grovjobb
Det var en tuff tävling igår. Fjälltoppsloppet i Bruksvallarna/Ramundberget brukar för många vara avslutningen på skidsäsongen i Sverige. I år hade man bakat in SM 50 km skejt i loppet. Att bli topp 25 på SM var mitt näst största mål inför säsongen och trots viss motivationsbrist efter Vasaloppet lyckades jag få till en hyfsad form de sista två veckorna. Nyckelpasset var en mysigt skejtpass med min gamla skidgymnasiekompis Linus Davidsson dagen innan, som inkluderade några intervaller. Då kändes det äntligen bra för första gången på länge.

Tyvärr är jag sjukt långsam i starten, och av de 73 anmälda hade jag bara 10 st åkare efter mig i början. Jag är så förbannat startosnabb. Inte kul. Det var svårt att åka om och det var kraftig motvind till Ramundberget, där banan vände tillbaka. Hela första milen fick jag gå på max för att staka om på sidan (snälla: gör så att det åtminstone får plats med två skejtåkare i bredd nästa gång ni arrangerar SM) och jaga ikapp i motvinden. Jag fortsatte att avancera hela första varvet av två, men sedan fick jag köra själv i motvinden på andra varvet och då tappade jag mycket. I mål var jag riktigt trött och mådde lite illa en timme. Jag var i alla fall jättenöjd med att bli 22:a, min bästa SM-placering hittills.

Nu ska jag träna max två dagar i veckan de närmsta tre veckorna. Det ska bli riktigt skönt att vila skallen från träning och spendera mer tid med Ida och vara i stugan.