Jag har varit vuxen under denna vecka, som började med en lunch med en webbutvecklare i måndags. Det är alltid lika roligt att gå på “möten” i mitt jobb. Det blir antingen i små grupper eller på tu man hand, ofta helt informellt. Dagordningar och mötesprotokoll existerar inte, utan vi jobbar pragmatiskt för att gemensamt komma fram till bra grejer. Vilket jag tycker vi ofta gör. Ibland händer det att jag tar på mig en av mina tre skjortor, men ofta blir det mjukisbrallor och en outdoorströja.

Livet på landet.

Senare samma dag adderade jag lite vuxenpoäng då Ida och jag var barnvakter åt min 2-årige systerdotter (att vara barnvakt är mysigt, men när de skriker och vägrar allt är det helt klart ett fungerade preventivmedel). Detta toppat med en mycket trevlig trerätters middagsbjudning på en onsdagskväll och byte av däck på bilen med svärfars bultknackare gjorde att jag kände mig riktigt mogen. Dessutom lämnade jag in min bokföring till revisorn igår och hjälpte svärfar med att såga brädor. Tydligen finns det en skillnad mellan brädor, plank och ribbor, men jag har ännu riktigt förstått benämningarna.

Sviktande rullskidor och fjädrande stavar
Denna vecka och de två nästkommande är det träningssemester, vilket är jätteskönt. Målet är att träna max 2 gånger i veckan. Min gamle skidgymnasiekompis från Ulricehamnstiden, Joakim “Jochen” Gustafsson, kom ner för träning på tisdag och torsdag, så då var veckans dos avklarad. Jochen är en stor förebild till mig och vi har alltid roligt när vi träffas. Han är kejsare i den lilla Dalslandskommunen med 5000 invånare och har ett skogsvårdsföretag med 50 helårsanställda och en sportaffär med en anställd.

Pro Ski Flex C2 kommer i vitt i år, i två olika viktklasser.

Jag pryltestar en hel del just nu och i tisdags körde jag det 1,20 h långa rullskidspasset på Pro Ski Flex C2. Recensionen kommer senare, men spontant sagt så är det en behaglig skida att åka på som är relativt lättstyrd. Den är tillverkad av svenskt SSAB-stål och fjädrar lätt, lite grand som Swenor Fibreglass. Med skillnaden att du står närmare marken på den lite dyrare stålskidan.

Stavarna jag använde kan vara en revolution för alla som har problem med armbågarna vid skidåkning och rullskidåkning. Staffan Larsson, som vann Vasaloppet 1999, är en av Sveriges bästa produktutvecklare och förmodligen en av Sveriges sämsta minst duktiga marknadsförare. För två år sedan tog han fram “StaffanStaven”, som innebär att man bygger in en fjädring högt upp på staven precis under handtaget. Till en ringa mervikt ger detta ett spel på ca 1 cm, vilket gör asfaltsåkningen betydligt mindre stum. Jag har bara testat staven en gång, men jag tror absolut att detta kan hindra och lindra många armbågsproblem (som är vanligt bland skidåkare). Att Staffan bara säljer staven på sin hemsida och inte marknadsför den mer har jag svårt att förstå.

När det gäller arbete på en gård är min tumme med linjal centrerad mitt i handen.

Trots träningssemester har dagarna varit ganska tjocka med arbete. Vasalöparen går snart i tryck och 30 april är deadline för texten till boken jag ska vara med att skriva. Den handlar om längdskidor och jag ska bara skriva ett kapitel, så det är egentligen inte så spännande. Men jag tycker i alla fall att det ska bli jätteintressant.