“En carpaccio är ju alltid en carpaccio”. Jag skrattade högt på Restaurang Färgeriet i Borås när Ida och jag gick ut och finåt i lördags. Helt omedvetet hade hon gjort en travesti på Solsidans underbara “en risotto är ju alltid en risotto”. Och hon gjorde det av det snobbigare slaget.

Lördagsnöje på Gärdhem i Dalsjöfors, Borås största second hand-butik. Ida köpte en trasmatta och några konstiga krukor.

Vi är bara ute i Borås ett par gånger per år och då gillar vi att äta och dricka gott. Det var när Ida diskuterade förrättsmenyn som hon ratade kyparens förslag på en allt för ordinär carpaccio med tryffel, parmesan och pinjenötter och istället gick ut på lite djupare vatten och beställde “Västerhavet musselcappucino med gratinerad havskräfta”. Fint ska det vara.

Till huvudrätten sedan ett riktigt prisvärt Ripassovin, som vad jag har förstått görs genom att det får jäsa en andra gång på fat med jästrester från jäsningen av ett Amoronevin. Jag längtar till slutet av maj, då vi ska till Italien för att besöka vingårdar i Valpolicella (och kanske lära sig lite om detta vetenskapliga område) och se på avslutningen av Giro de Italia. Ryan Air, hyrbil, tält och trangiakök!

Laddar motivationsbatterierna
Att döma av ovan text är det lätt att komma på andra tankar när man inte tränar eller tävlar. Jag är inne på min andra av tre “semesterveckor”, men det är snart panik. Förra veckan blev det två träningspass och idag onsdag körde jag veckans första tur efter fem dagars helvila.

Ida var på babyshower i Östersund förra helgen. Mattias Nilsson missar Mallislägret pga av detta. På bilden Idas mellansyster Erika och mormor med s k cupcakes, en muffinshistoria som tydligen är på modet. Klicka på bilden så växer de fina kakorna.

Jag får möjlighet att jobba riktigt mycket och göra massa andra grejer, men jag känner mig sjukt träningssugen. Det är det bästa med denna perioden. Man blir fulltankad med överskottsenergi och motivation. I maj blir det åka av!

Idag gjorde premiär på landsvägscykeln. Jag har varit ute med cyclocrossen en handfull gånger tidigare i år, men det är inte samma sak. Inte samma känsla och inte samma stringens på etikettreglerna. För en oinvigd cyklist kan detta kännas konstigt, men så här är det:

– Cykelben ska vara rakade, kvinnliga som manliga

– Cykeln ska vara välvårdad och alltid tvättas efter en tur i dåligt väder
– Strumporna ska vara låglästade

– Det är fullständigt förbjudet att cykla med långa byxor och kortärmat. Korta byxor och långärmat är fullt tillåtet.

– Att cykla med en tröja utan armar (typ linne) är verkligen inte OK

– Du ska ha med dig en extra slang och pump, men detta ska ligga i fickan och inte sitta på cykeln

– Juniorränder (kedjeavtryck på benen) är ytterst pinsamt

– Glasögonen ska sitta utanför hjälmremmarna

– Fikapausen är helig, men är endast tillåten vid turer på längre än 3 timmar. Kaffe och kolfiber är de två svarta gulden

– Om det sitter två vattenflaskor i ställen får de aldrig vara olika

Detta skulle man kunna kalla cyklisten tio budord, men jag har nog glömt en del.