Mor, Ida, svärfar och jag.

I helgen anlade jag ett grönsaksland. Jag vet att det låter som en riktig rålögn, men det är faktiskt sant. I alla fall delvis. Ida, mor samt mor- och svärfar hjälpte till, men jag står som “ansvarig uppdrivare”.

Allt det där med jord, stenar, kobajs, fröer, humus (hummus kände jag till sedan innan), fröremsor, friland och marktäckning var helt nytt för mig. Det finns massvis att lära, men det är också något av vad som är roligast i livet: att snöa in på ett nytt område och lära sig så mycket som möjligt.

Nu förstår jag varför platsen är döpt till "Stenkullen"

Efter ett tidigt träningspass på 1,5 timme väntade det riktiga träningspasset, nämligen en 8-timmarsdag som transformerade en stenig gräsplätt till ett presumtivt bördigt grönsaksland.

• Vi lyfte bort ett oändligt antal stenar i samtliga storlekar upp till ca 300 kg med hjälp av två traktorer (den som har flest cylindrar när han dör vinner, svärfar ligger bra till).
• Vi fyllde på med några skopor jord för att fylla ut tomrummet stenarna lämnade efter sig.
• Vi fyllde på med några skopor gödsel för att grödorna ska växa fint.
• Vi toppade med fin mat- och planteringsjord. Enbart gödsel leder tydligen till “bränd” jord, ska läsa på om det där.

Stolt och nöjd.

Först när detta var klart gick det att börja odla på riktigt. Jag satte först små salladsplantor och sedan sådde jag en massa fröer: persilja, dill, mejram, morötter, palsternackor, rödbetor, rädisor och squash. Ida var för det mesta på en armlängds avstånd.

Det ska bli häftigt att skörda, ungefär som att träna hårt och sedan njuta av tävlingen!