Jag siktade på att komma bland de 30 främsta, vilket hade varit fullt möjligt en bra dag. Nu blev det inte så och jag kom istället in som 60:e man i årets Vasalopp. Men med tanke på hur loppet blev är jag faktiskt inte så missnöjd.
Jag och Norges Thomas Wassberg
Dagen startade 05.30 då vi ulricehamnare väcktes i en mysig stuga nära starten i Sälen. Efter en normalstor frukost med kokkaffe (finns ingen perkolator i huset dricker jag hellre kokkaffe än ljummet kaffe från en ordinär bryggare) började vi att testa skidor vid 06.30 vid första vägövergången. Efter ungefär 100 meter ramlar jag och bryter en stav. Härlig start! Jag har brutit fem stavar i mitt liv varav två i år: König Ludwig Lauf och nu. Det gick som tur var att lösa.
Skidvalet stod mellan dessa två par:
- Atomic årets modell som jag ägt i en vecka, klisterskidor (ca 2,0 mm höga på halvvikt, 0,55 mm på helvikt). Grov struktur (S4) för varmföre slipade hos Joakim Augustsson i Mora. Glidvallade med Bengt Ryttys HF + Swix pulver FC7 blandat med FC10. Fästvalla: Mycket tunt underlagsklister + Guruvax Extreme 39 hard (-5 till +4) + 2 lager burkvalla Guruvax -3 till -15.
- Atomic typ 2007 års modell lånade av Oskar Svärd, kallföresskidor (ca 1,7 mm höga på halvvikt, 0,42 mm på helvikt). Fin struktur (J1) för kallföre. Glidvallade med Bengt Ryttys HF + Swix pulver FC7 blandat med FC10. Fästvalla: Mycket tunt underlagsklister + 3 lager burkvalla Guruvax -3 till -15.
Stakning nästa gång i samma före
Puckad nog valde jag klisterskidorna, eftersom de gled bättre på isen i startområdet och fäste bättre uppför backen. Min dag blev mycket tung i samband med skidvalet. Hade jag stått inför samma val den morgonen igen hade jag valt burkskidorna, eftersom de inte hade sugit så förbannat på myrarna. Skidorna, strukturerna och glidvallorna var nog bra, men klistret jag hade under lämpar sig inte på myrarna. Det är istället kanonbra på ren konstsnö eller mycket grov natursnö.
Jag i Eldris
Uppför första backen kommer man alltid med lite fäste. Hade jag stått inför valet av valla dagen innan igen, hade jag kört ovallat. Alla gånger. Jag hade åkt förmodligen gjort ett mycket bättre Vasalopp med ”blanke ski” (som ovallat heter på norska) än vad det nu blev. Jag har stakat tre långlopp i rad i vinter (König, Ulricehamn, Skinnar), men vågade mig inte på dubbla distansen. Det skulle jag ha gjort.
Daniel Tynell (2:a), Stanislav Rezac (3:a), Kalle Grävling (18:e), Håkan Löfström (50:a), Erling Christiansen (58:a) med flera stakade hela vägen.
Nästa år hoppas jag ha mer en ett par klisterskidor. Kanske ett par för varmt väder, ett par för kallt väder och ett par för stakning. Jakten på en skidpark som håller de flesta fören fortsätter…
Av denna trevliga bloggläsare fick jag en superfin krans. Tack! Jag blev jätteglad!
En klagande man
Jag avskyr att klaga på dåligt glid, eftersom det till 100 % är mitt eget fel och det ingår i sporten. Men jag blir bättre och bättre på den biten…Nåväl, nu kommer bitter-Erik till loppet. Jag fick precis som förra året en kanonbra start. Jag stod i 5:e och sista rad i elitledet långt till höger (till vänster är det färre rader). Vid vägövergången och uppför hela första backen höll jag mig runt plats 30 och det kändes mycket kontrollerat och farten var inte speciell hög. Men direkt från högsta punkten fick jag ligga på hårt för att orka följa på myrarna. Klistret sög så det stod härliga till, men jag lyckades ligga i bakre delen av tätklungan fram till Mångsbodarna (15 sekunder efter klungan där), innan de flög ifrån mig ned till Tennäng.
Från Tennäng till Risberg är det en nästan 5 km lång uppförsbacke. Eftersom jag hade enormt bra fäste, så kallad rullskidsfäste (som höll sig hela vägen till Mora), började jag diagonala och staka med frånskjut. Men jag fick inget flyt och jag tog inte in på dem framför mig som också hade släppt klungan. Jag såg bland annat hur Lars Ljung och Anton Järnberg drygade ut avståndet på mig. Efter 1 km av 5 km i uppförsbacken kom jag till insikt: genom att diagonala blir man trött i armarna, eftersom man inte kan använda magen lika mycket som vid stakning; att staka med frånskjut går för långsamt, eftersom frekvensen automatiskt blir lägre än vid vanlig dubbelstakning. Så jag styrkestakade knappt 4 km uppför, trots bergfäste, och kom på så sett ikapp herrarna Ljung och Järnbergs klunga precis innan det vände nedför mot Risbergskontrollen. Det var en jävla tur!
SMS-kungen i mjukisdräkt
Mysig klunga
Sedan fick jag en mycket behaglig resa. Vi kom ikapp folk och klungan växte stadig, ofta var det 10-15 personer. Några droppade av, inga kom ikapp. Jag drog mycket lite och hade inga direkta svackor.
Det var ganska trevligt, även i fall jag visste att placeringen inte var den bästa. Drickat från Ulricehamns IF fungerade utmärkt och de gånger jag tjuvkikade på klockan förstod jag att det skulle bli sub 4. Det var bra pepp!
Med ca 12 km kvar började de starka åkarna i klungan röra på sig och då blev det fruktansvärt jobbigt. Jag fick ligga på absolut max i en mil för att hålla mig kvar sladdandes sist i den splittrade klungan och med 2 km kvar orkade jag inte längre. Jag klarade mig som tur var att inte bli omkörd på slutet och hade till och med tid till att vinka ordentlig till publiken på upploppet, för att sedan göra en snygg stoppsladd och skära mållinjen baklänges. Ganska nöjd trots allt. Efteråt var jag helt färdig och kunde knappt förmå mig att prata med Borås Tidnings journalist. Sista milen var så tuff att jag nog aldrig varit så genomslut efter ett skidlopp tidigare. Bäst i klungan som jag låg med fram till Eldris blev Lars Ljung på en 44:e-plats.
Det är riktigt hård konkurrens i Vasaloppet. I min klunga låg flera som blivit topp 20 i Vasan, folk som tagit junior- och senior-SM-medaljer och utlänningar med grymt fina FIS-poäng. Bakom mig i resultatlistan återfinns bland annat Anton Sjöholm (6:a förra året), Markus Jönsson (9:a 2010), Oscar Bergström (23:a förra året), Martin Liljemark (26:a förra året), två ryska världscupåkare, Erik Andersson (26:a 2010) och Andrew Musgrave (28:a i VM i Oslo förra året). Brytande elitåkare var bland annat Joakim Engström (bl a pga stavproblem på startrakan), Stefan Sunnerberg, Fredric Uusitalo (ont i en axel), David Jansson, Mathias Fredriksson (sjuk tidigare i veckan), Linus Larsson (trög form och stavbrott) och Simen Östensen.
En halvdålig dag = riktigt dåligt resultat! Marginalerna är små.
STORT TACK alla som hjälp till före, under och efter skidturen i Fäders Spår!
Nästa år kommer jag att bli topp 30!
Hej Erik, först och främst, tack för en jättebra blogg. Den har inspirerat mig till att träna skidåkning och iår åkte jag mitt första lopp i Fäders spår, Öppet spår på 6:24 :))
Nu till en kort fråga. Jag var inne på rean igår och köpte stavar, billigt! Enda problemet var att de var för långa. Men enligt personalen var det bara att värma bort handtaget och kapa av en bit… Hur gör man!? Jag har värmt och värmt men handtaget sitter som berget? …
Lycka till i fortsättningen, hoppas vi ses på Landsjön runt. Såg att du körde det förra året?
Tack! Kul att du gett dig ut i spåren!
Koka upp lite vatten och sänk ned handtagen där. Vänta sedan i 3 min, då kan du ta bort dom. Såga av några centimeter med bågfil och sätt sedan tillbaka med värmelim. Ta hjälp av varmluftspistol när du sätter tillbaks handtagen.
Lyckat till!
Ja, jag såg dig när du testade glidet i backen straxt före vägövergången och innan jag tittade noggrannare så la jag märke till de korta stavarna, som visade sig bara vara en. Det såg allt lite roligt ut.
Det där med “genom att diagonala blir man trött i armarna” var intressant. Tanken är förstås att det inte gör så mycket eftersom det är magen man vill spara genom att inte staka hela tiden. Men att du inte får upp farten tillräckligt i diagonalningen utan att trycka på “för mycket” med armarna – om du sprungit hade det väl gått snabbare. Men det kanske är självklart, för att man får högre frekvens då? Att man/du inte tjänar på glidfasen i diagonalandet uppför (trots bergfäste).
Är också inne att på min Gubb/Amatör-nivå (4:39) staka hela vägen. Hade egentligen hyfsat fäste i år (dvs för mkt) hela vägen utom i solbackar och söndersaxade partier. Men pulsen bara gick upp när jag diagonalade och blev precis som du säger trött i armarna (triceps). Dessutom gick det långsammare att diagonala utom i de ytterst fåtal backar som är så branta att de ligger väldigt nära saxning. Fick tvinga mig att diagonala ibland eftersom jag är rädd att summan av all stakning i alla backar skulle göra att jag skulle få kramp i mage eller triceps. Finns ju inga som helst problem att staka varje enskild backe i VL men att staka alla + på platten i 90 km är jag lite rädd för ännu. Fast jag tror nog egentligen att det skulle gå redan nu om glidet är så bra som i år. Vad för träning rekommenderar du för att orka staka hela vägen? Har lite egna ideer som jag redan börjat med: Styrketräning max och många upprepning för framförallt mage/triceps. Långa pass på rullskidor med tröga hjul (fyror) kuperat med enbart stakning. StakIntervaller uppför så extremt branta backar som går att hitta med tröga hjul eller annat motstånd och samma på snö förstås. Min dröm är sedan att det blir världens extremaste svåraste vallningsföre på VL med massor av fallande nysnö vid noll, då skall jag nog kunna komma in bland de 500 med blanka skidor:)
Jag gjorde precis samma fel-val av skidor som du Erik (fast 1 led längre bak) och tog klisterskidorna istället för kallföres-skidor. Däremot är jag inte helt säker på om det verkligen var klistrets fel att det sög på myrarna, är mer inne på att det var den grova strukturen (L3) som sög (är ingen expert, bara spekulerar). Kan klistret verkligen suga igenom kallvalan du lagt ovanpå…?
Jag tror det kan krypa igenom.. strukturen är dock superviktig självklart.
Frågan är när de grövre snökristallerna blev nedkörda..efter 40 el. 70
åkare? kall snö, skarpa snökristaller = fin slip
Värmer du bara för mycket när du blandar in kallvallan så vips är ju
klistret uppe i ytan..
Tunnt med Grönt Klister å kallvalla
Ville bara varna för 39:an när finkorning snö kommer in. För framtida
vallningar.
Intressanta tankar om valla och stakning.
Aasa nämner redan många exempel på bra träningspass för stakning, men glömmer min personliga favorit: 3 timmar stakning på rullskidor med fullt ös sista 30 min. Den har jag bara kört ett fåtal gånger inför denna säsongen, men det blir mer av det i sommar. På vintern är seedningsloppen de viktigaste träningspassen.