Jag har stolta tankar om mig själv ibland. Förmodligen är det en kombination av gott självförtroende och hel del självgodhet (både bra och dåliga egenskaper). Därför tänkte berätta hur häftig jag är angående två sociala medier.
Facebook: Svårt att tro, men jag var faktiskt först i Borås med att skaffa Facebook. Direkt när jag såg det föll jag pladask. Så fruktansvärt genialt, tänkte jag überimpad. Tidigare hade jag aldrig fastnat för Lunarstorm, ICQ, MSN eller mIRC. Men Facebook var så mycket smartare och jag skapade genast en profil.
Jag kanske inte var allra först i Borås, men i alla fall bland de tidigaste, eftersom jag startade både Borås- och Elfsborgsgruppen. Eric Klefberg på Borås Tidning gjorde till och med ett helsidesuppslag med bild och allt. Det var i början av 2007 då Ida och jag bodde på Norrby med vår katt Stieg (döpt efter Stieg Larsson, för närvarande på kollo hos Idas föräldrar i Aplared). Stieg var på den tiden också med på Facebook, eftersom jag skapat en profil åt honom en väääldigt sen kväll en gång. Borås Tidnings rubrik blev den härliga ordvitsen “Katten vad populärt med Facebook”, eftersom det var ungefär då den stora boomen kom.
Efter det fick jag många vänförfrågningar av folk jag aldrig träffat, men som sett mig i tidningen. Jag tackade vänligt men bestämt nej, det kändes konstigt att ha “vänner” som man inte känner.
Jag var aktiv på Facebook på den tiden. Jag skrev ibland på folks “väggar” och lade varje månad ut bilder. “Gilla”-knappen hade dock inte kommit på den tiden. När jag lade ned Facebook i början av 2009 raderade jag också alla mina “vänner” för att inte ta ett återfall. Så bra känner jag mig själv. Det finns massvis med fördelar med Facebook, men eftersom jag jobbar hemifrån tror jag det skulle stjäla mycket uppmärksamhet. Jag vet, för att sprida information om mina kurser, läger och träningsupplägg vore det jättebra. Kanske går jag med igen någon gång i framtiden.
Twitter: Jag har även haft ett Twitterkonto. Det var i början av 2009, när det ännu var en mycket sällsynt företeelse i Sverige. Jag hade det en vecka under cykelsemestern på Mallorca, då jag SMSade in inläggen. Eftersom jag inte kände någon som hade Twitter skrev jag aldrig TILL någon (t ex @erik_dlk). Jag hade inte heller någon koll på retweets och sådana grejer. Men roligt var det i alla fall, det blev ungefär två inlägg om dagen.
Skype: Här här jag kvar min profil som jag skapade 2003, men jag använder det bara när jag ringer utlandssamtal.
“Blogg”: När jag ändå är igång och skryter över hur fruktansvärt tidig jag är med allting så ska jag även nämna Wickans Wecka som fanns under 2002. Det var ett massmejl till nära och kära som gick ut varje vecka och hade ungefär samma innehåll som en blogg har nu för tiden.
Pingback: “Stans egna Facebookguru” – Borås Tidning 2007 | Erik Wickström – Konditionskonnässör
Livstidskollo eller?