Lagtempoträningen fick ett abrupt slut efter 30 min igår. Två man gick i backen efter att den främre av dom körde ner i ett stort potthål. Det var lätt utför och med tanke på att vi snittar 45 km/h var farten just där antagligen ca 55 km/h. Då är det inte kul att flyga över styret.

Det var otäckt att se hur en av var helt uppskrapad och när ambulanspersonalen kom fick han en nackkrage. Ida kom och hämtade den skeva cykeln. Jag hade lite kontakt med honom senare på kvällen och jag tror att det gick förhållandevis bra. Ta hand om er, båda två.

Linjecyklingen är fruktansvärt roligt, men man måste vara medveten om riskerna. Kraschrisken är anledningen till att jag inte cyklar linjelopp eller Vätternrundan längre. Tempo och MTB är inte ofarligt, men jag tycker riskerna där är lägre.