Erik Wickström i Årefjällsloppet 2013. Foto: Magnus Östh.

När jag satt och letade i Magnus Ösths arkiv för några bilder till Vasalöparen hittade jag en bild från Årefjällsloppet som jag inte sätt tidigare (den ovan). Jag gillar den. Soligt lopp.

Jag har ju förresten inte gjort någon säsongssummering, så den kommer här:

Vanligtvis brukar jag vara säkerheten själv när det kommer till att vara frisk under skidsäsongen, men i år var det raka motsatsen. Och lite till. Efter en bra träningshöst och grym form i oktober blev jag sjuk i fyra omgångar (tot 25 dagar) i november och december. Sedan jobbade jag som en tok under januari, bland med Swix Ski Classics-loppen som jag även åkte. Och sedan fick jag en muskelbristning i ryggen i februari (som äntligen början släppa helt, kände pyttelite senast förra veckan).

En annan bild jag inte sett tidigare hittade jag på Skinfit Racing Teams hemsida i veckan. Från Marcialonga 2013. Jag i blå väst som 4:a i ledet till vänster.

Många lopp kom jag inte till start i, och de åkte gick inte som jag ville. Med två undantag: Ulricehamnsloppet och Årefjällsloppet. I Ulricehamnsloppet kändes allt jättelätt loppet igenom. Aningen orättvist föll jag på mållinjen mot Markus Jönsson, som hade blivit 19:e man i König Ludwig Lauf veckan innan.

Inför Årefjällsloppet hade jag med undantag från en vecka i februari inte haft en riktigt träningsvecka på 5 månader, ändå lyckades jag bli 35:a i ett startfält som ungefär motsvarar Marcialonga. Även där hade jag äntligen lika bra glid som de runt omkring och flera VM-åkare och svenska landslagsmän hamnade efter mig i resultatlistan.

Detta tar jag med mig till nästa säsong. Jag är redan nu i enormt mycket bättre form än vid Årefjällsloppet och får jag vara hel och frisk och inte jobba ihjäl mig i januari (nu har jag tackat nej till Swix Ski Classics som en steg på vägen) så tror jag att det är realistiskt att nå mitt mål nästa år: Topp 30 i Vasaloppet!