
Olle Häggdahl och jag slappnar av framför kameran efter en tur runt Såken med efterföljande dopp förra sommaren. Notera hans vader.
När jag är ute på tävlingar får jag då och då frågor om vart Olle Häggdahl tog vägen. Olle och jag tränade otroligt mycket tillsammans förra året och han var ständigt på uppgång. Olle hade förbättrade sig drygt tusen placeringar i Vasaloppet från 2011 till 2012 då han blev 672:a. Men så blev han brutalt avställd av Z i tävlingen Hallands Rullski i höstas, förlorade all motivation, och sålde både startplats till Vasan och större delen av rullskidsparken.
Men slutat tränat har inte Olle gjort. Han springer i skogen. Långt och och gärna obanat. Många femmilspass har det blivit, ofta i barfotaskorna Vibram FiveFingers. Jag har hängt på 1 mil då och då, men mest på grusvägar med Astrid i vagnen.
I lördags blev Olle 3:a i BUM, Borås Ultramarathon (obs, skitful hemsida). 8 mil på stigarna på Vildmarksleden och Knalleleden mellan Göteborg och Borås. Han ringde mig direkt efter målgång och jag var nog lika glad som honom över resultatet. Jag har försökt peppa Olle hela våren med att det är “hans” lopp. Och det gick vägen. Olles första pallplats någonsin i konditionsidrottssammanhang och hans största idrottsmerit ever. Grattis Olle, det var du verkligen värd! Mot Ultraeliten!
Bilderna nedan från Stockholms Brantaste i lördags fick jag per mejl av Joakim “Krutgubben” Peterson, förutom prispallsbilden som kommer från Johanna Tuuf. Jag hjälper Johanna med träningen och hon går från klarhet till klarhet inom triathlon och längdskidåkning. I går sprang hon i sin “hemmabacke” och kom in på en fin 58:e-plats bland 142 fullföljande damer! Johanna är världsbäst på att skriva trevliga rapporter vid månadsuppföljningarna.
Dina abs är ju från en helt annan värld, Erik!