För första gången i mitt liv har jag lagat en trerätters middag helt själv. Av någon märklig anledning råkade jag ge detta som en gemensam mors dag-present till mamma och Ida, och igår var det dags för verkställandet. Vår vän, tillika Astrids gudmor Sofia gav mig två tips och jag fastnade för följande meny:
Mozzarellarullar med pistaschnötsbaserad pesto
Kyckling med sallad på chevre, jordgubbar, mynta och avokado
Jordgubbspaj med krämig vaniljfyllning

Förrätten rullades. Nytt för mig. Först egengjord pesto i mixern. Sedan parmaskinka i stor rektangel, som täcktes av mozzarella och pesto innan det skulle rullas. Sedan in i frysen lite grann för att enklare kunna skära snittarna.
Det här var det största jag gjort i matväg helt själv, men jag känner inte att jag har peakat ännu. Jag är ganska talanglös i köket och saknar den här “känslan”, men det blir bättre och bättre. Senaste året har jag lagat mer mat än vanligt, även i fall Ida fortfarande står för 90 procent av kokeriet. Man lär sig alltid nya tekniker när man följer recept, som ofta återkommer. Igår blev jag jättenöjd med förrätt och huvudrätt, men bommade på efterrätten då jag råkade vända i den vispade grädden innan vaniljkoket (grädde, vaniljstång, äggulor) hade svalnat. Krämigheten försvann lite grann.
Mamma hade med sig en flaska Amarone som vi njöt av igår. Det var ingen mustig meny, som Amarone passar bäst till, men det var riktigt gott ändå.
Att sitta ned tre personer över en trerätters är svårslaget när det gäller att locka fram bra samtal. Jag lyckades även få ur mamma en hel del om mig själv som barn, ett intresse som väcks senaste tiden.
Hej Erik
Höga ambitioner som alltid! Det verkar riktigt gott alltihop och Amarone gör aldrig bort sej.
Ditt viktigaste förbättringsområde i nuläget, tror jag är att komma ihåg att vi äter även med ögonen.
Alltså tänk på färgkompostionen!
Kram Marie
Aha, det har jag faktiskt aldrig tänkt på 🙂 Tack för tipset!
Är detta en matlagningsblogg? Känns som du spårar ut lite nu.