Gästinlägg: Mannen från Kisa

Gästbloggaren Johan Palmér har skrivit lite kuriosa i novembermörkret.

Mannen från Kisa

Hälften har passerat av Beethovens månad. De 30 dagar på året Mozart har räcker inte till. Man vaknar och tar tag i det. Livet. Man är mitt i livet och det är mycket man vill göra – och borde göra. Tidseffektivitet blir som ett religiöst sakrament för oss.

Kom att tänka på mannen ifrån Kisa idag. En av de gestalter från pojkåren som utmärkte sig som gudar när man är liten. Kommer ihåg ett Holavedslopp (anrikt långlopp på Huskvarnaberget som nu heter Huskvarna Ski Marathon) under ett snöfattigt år på 90-talet. Konstsnöslingan kan inte varit mycket längre än kilometern med en backe som i pojkögon var rejäl. Det var två gulblåa IK Hakarpspojkar i tät som sprang nåt så djävulskt på klisterskidor i den här backen att det var då ja insåg att längdskidor inte var någon smidig lek.

Johan Palmér i samband med Jönlöping Open Rollerski

Johan Palmér i samband med Jönlöping Open Rollerski i somras

Mannen från Kisa vann till slut om jag minns rätt. Han vann nämligen väldigt ofta i Småland under dom här åren. Han bar en kroppshydda likt en TV-gladiator och åkte i några år gamla pjäxor och tävlingsdräkt vilket vittnade om ett förflutet. Han var ingen som spillde tid på något i onödan. Han parkerade bilen, satte barnen på plats i omklädningsrummet, skejtade ett varv och startade sedan och vann. Medan det fortfarande ångade ifrån understället lämnade bilen parkeringen.

Han tränade 20 minuter tre gånger i veckan vilket Kjell Karlsson m fl. fick höra. När det på DM dök upp en juniorlandslagsman i H21 så byte han till H35 så efter loppet så stod han som segrare likt förbannat. Jag minns även ett Holavedslopp under gymnasieåren. Det var ett ganska stort startfält som stod samlat en minut innan start så kom han löpandes från parkeringen i tävlingsdräkt ställde sig längst fram längst ut till vänster utanför banan och när fältet stack iväg hade han fortfarande inte fått på sig stavarna men efter 200 m var han i tät och sen var det inte någon som fick se honom förren det var dags att kliva ur spår. Det sägs att han var en man som stod utanför det stora självbedrägeriet. En man som gjorde allt med en slags medvetenhet. En man med hård attityd till skidor, arbete och livet. Det här är i alla fall ett minne jag har.

Johan Palmér – en kaffestund i väntan på snö

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Gästinlägg: Mannen från Kisa

  1. Bevakarn skriver:

    Härligt inspirerande inlägg. Kan inte komma på vem som det syftas på – men go känsla i storyn.

  2. Johan skriver:

    Legenden Tomas Karlsson har satt sina spår..! Att under sin arbetstid köra situps, pushups och andra egna kroppenövningar bara för vänta att maskinen gör klart sitt jobb så man sedan kan gå vidare visar att man låter ingen tid gå till spillo 🙂

  3. Jonas skriver:

    Ditt inlägg ångar mystik och ger inspiration!
    Vem skulle inte vilja vara som mannen från Kisa?

  4. Johan Palmér skriver:

    Tackar och bugar.

Kommentarsfältet är stängt.