Resultat SM 50 km K individuell start 2014 finns här.

Det blev en tuff dag på de fem varven på Åsarnas milbana igår. Jag startade först av alla och efter ca 11 km kom Tranemos Markus Jönsson ikapp, som hade startat 30 s bakom. Jag hängde på (tack Markus) och tog även några kortare förningar. Det kändes bra och det det lagom fart att köra ihop med Markus. Det kändes inte superjobbigt, men jag sneglade på pulsklockan emellanåt och hjärtfrekvensen var exceptionellt hög. “Men jag är ju slowstarter och brukar aldrig ta slut”, tänkte jag i min enfald.

Problemen kom när snabba åkare kom ikapp oss. Då hängde Markus på och tempot skruvades upp. Efter 25 km orkade jag inte längre följa och plötsligt insåg jag att de fem plusgraderna, distansen, diagonalandet och saxandet började ta ut sin rätt.

Andra halvan av individuella lopp brukar jag plocka många placeringar, men nu blev det tvärtom. Från 25 km till 40 km gick väldigt långsamt och jag stod som ett rundningmärke medan alla storfräsare körde förbi, men sedan gick det aningen bättre sista varvet (även om tiden var betydligt sämre). Föret blev successivt långsammare, men varvtiderna (varv 1-4 lika långa, sista ca 20 m längre) säger ändå en hel del om hur mycket jag tappade:

Varv 1: 26.37 min. Medelpuls/maxpuls: 162/177
Varv 2: 27.36 min. Medelpuls/maxpuls: 162/178
Varv 3: 28.40 min. Medelpuls/maxpuls: 161/179
Varv 4: 30.00 min. Medelpuls/maxpuls: 161/174
Varv 5: 31.34

Jaja, det snöar i Duved. Även om det inte syns på bilden.

min. Medelpuls/maxpuls: 160/172

Min snittpuls var 161, vilket är 86 procent av max för mig, alltså inom A3-zonen. Så hög medelpuls har jag aldrig varit i närheten av med en arbetstid på 2:24:30. Det kändes efter målgång. Och idag.

Det var ovant att köra en icke långloppsbana och det kändes inte helt superbra att diagonala. Jag är ganska dålig på det och hänger mycket på armarna. Jerry Ahrlin, Laila Kveli och Klas Nilsson stakade igår och kanske hade det varit bättre för mig också. Mest för att jag många gånger blir tröttare i armarna av att diagonala när jag spänner mig än när jag stakar. Å andra sidan var det skönt att kunna saxa/springa uppför vissa korta och branta backar med klister under skidorna.

Duved fram till Årefjällsloppet
Nu väntar en vecka i en stuga i Duved strax väster om Åre med Ida, Astrid, min far samt min syster med man och två småbarn. Astrid vaknade kl 04.01 i morse och tyckte att dagen hade startat (personligt rekord för henne). Så det var bara att gå upp. Klockan sex på morgonen gick jag runt i stugkvarteret på skidorna med Astrid på ryggen i bärstolen. Folk undrade nog om man var tokig.