Hugo Hultqvist från Sundbybergs IK mejlade mig en text han kallar för en haikunovell. Egentligen tror jag man kallar en text för antingen haiku eller för novell, men det gör väl inget! Här kommer den i alla fall, och visst känner man igen sig!

Hugos Haikunovell: träningsminne rullskidor, bra teknik

Varm asfalt. Rullskidhjulen ger ifrån sig ett lätt sugande ljud, vägbanan svettas, oljan blir lite smetig och mjuk. Sommar. Gummit rullar utan vibrationer, slätt och inte hösttrögt kallt, inte vårskrovligt lösgrus. Alltid bra stavfäste. Ljummen fartvind. Det går lätt, bar överkropp, vind mot bröstet, trycker i stavarna med timing, kort tryck och pendel, armarna är snabbt på väg framåt, när jag tänker att armarna ska fram till nästa tag vet jag att tekniken sitter bra. Draget märks inte. Är bara ivrig. Vill framåt och känner den lilla vilan när överkroppen lutas fram i position och kommer över stavarna. Halvvägs uppför slakmotan kommer jag på att det går uppför, farten hålls jämn, tar i mer men det känns inte. Musklerna spänns. Slappnar av. Pendelrörelse igen. Vill ta i. Tar i. Microvila. Vill ta i, tar i, microvila. Rullskiddans. Rullskidtrans.