När jag fick reda på att jag brutit tummen för tio dagar sedan tog jag det med en axelryckning att få gå i gips i tre veckor. Alliansloppet var avklarat, jag hade inga tävlingar närmsta tre helgerna pga jobb/bröllop och jag skulle få ta av gipset lagom till Lidingöloppet och Ramsaulägret med klubben. Och det finns värre saker än att vara utan stakträning tre veckor.

Igår på återbesöket med ny röntgen fick jag reda på att det skulle bli ytterligare en vecka i gips och det kändes faktiskt lite surt. Lidingöloppet kommer nu att springas i gips och Ramsauresan (som hade blivit min 10:e tur till paradiset) är bara att glömma. Dessutom är det ju faktiskt inte heller helt optimalt att träna, bland annat eftersom gipset inte får bli blött. Men den peppande piskan Lennart ”Klingan” Klingberg har bestämt att jag ska vara mer vältränad efter gipstiden än innan. Så nu gäller det att lyda och träna på!