För ett tag sedan blev jag kontaktad av Wolfgang Mehl, som är projektledare för Nordenskiöldsloppet 2017. I somras skrev jag en text om att ultraskidåkning snart kommer att växa kraftigt i popularitet. Därför tror jag extra mycket på detta lopp och om inget oförutsett händer kommer jag att stå på startlinjen i april 2017 (datum ej helt spikat).

Wolfgang verkar ha bra känsla för både varumärkesbyggnad, storytelling och marknadsföring, så jag tror det blir en intressant och kvalitativ tävling. Läs mer på Nordenskiöldsloppets Facebook-sida.

Nordenskiöldsloppet

Här är historien:

Under polarforskaren Adolf Erik Nordenskiölds andra Grönlandsexpedition 1883 rekognoserade två av deltagarna, båda samer från Jokkmokksfjällen, iskontinentens inre okända områden. De skidade 460 kilometer på 57 timmar.

Vid hemkomsten trodde ingen på Nordenskiöld. Bedriften ansågs omöjlig. För att bevisa att det var sant utlyste Nordenskiöld 1884 ett skidlopp, Jokkmokk–Kvikkjokk tur och retur, en sträcka på 22 mil. Nordenskiöld menade att sträckan gick att klara inom ett dygn.

Arton samer och nybyggare deltog i loppet. Pavva-Lasse Nilsson Tuorda gick i mål efter 21 timmar och 22 minuter. Nordenskiölds vetenskapliga heder var återupprättad.

Skidtävlingen den 3 april 1884 startade vid Purkijaurholm- en utanför Jokkmokk. Norrbottens bästa ”skidrännare” hade 210–300 cm långa och 8–12 cm breda skidor för att klara det obanade föret. Skidorna vägde ungefär tre gånger mer än dagens tävlingsskidor [borde inte magnituden vara ännu större?]. Det blev idrottshistoriens hårdaste och mest krävande tävling. Resultatet redovisades i internationell press – men sedan dess har ingen gjort om bedriften. Hur står sig det gamla rekordet idag?