3 h stakning i 5 cm ny, tung blötsnö. Sällan har jag haft ondare i triceps. Också nytt rekordlågt snitt, 9.9 km/h. Trots att jag inte tog det lugnt. 4:or hade känts som PU en sådan här dag. Men ack så härligt!
Asketiskt nog valde jag att ”bryta” ny snö istället för att köra i mina egna spår. Allt för styrketräningen. Nu blir det ett nytt rävsafari. 
Jag körde en mil på en ojämn väg där det kommit en dm snö (stack upp lite småsten på vissa ställen) för ett par veckor sedan. Höll runt 12-13 km/h på höga A1 och låga A2. Var skrotskidor och ospårat…. Det var lättare att köra 41 km på mestadels dålig och blöt asfalt i 17 km/h på 3:or som jag gjorde förra veckan (känner att jag utvecklats!).
10 km/h…. då är det fruktansvärt trögt. Gäller att verkligen ligga på utför (och dricka utför) när det är trögt om man vill uppnå en OK medelhastighet.
Bra fart på 3:orna där! Men som du säger, 3:or är en barnlek jämfört med trögt skidföre.
Herregud vad starkt. 3 tim! Jag gnällde lite över 8 km skejt i helgen i tungt blött före, knappt en timme sedan kastade jag in handduken.
Tack! Skejt är nästan ännu värre i trögt före, eftersom man blir så stum i benen. Men det bygger styrka och pannben 🙂
Tror att Sundbys teknik passade särskilt bra i det tröga föret som var i Lillehammer. Mycket kraft per skär och väldigt stabil överkropp. Att försöka hålla relativt hög frekvens (som en del åkare gör) i trögt före är oerhört tungt.
Både och tycker jag. Nackdelen med låg frekvens i trögt före är att farten hinner bromsas mer mellan varje tag. Och det tar mer energi att skapa ny fart än att behålla den tidigare. I likhet med att man behöver höja frekvens i uppförsbackar om man enbart stakar.
Ligger nog något i det.