Världselitens syreupptag, träningsdos och skillnad mellan stakning och diagonal

HC Holmberg. Foto: Luca Mara.

HC Holmberg. Foto: Luca Mara.

Skidgurun HC Holmberg, som jobbar som verksamhetsansvarig på Nationellt vintersportcentrum i Östersund, är professor inom skidfysiologi (eller närliggande område) och producerar en ohygglig mängd vetenskapliga artiklar. Scrollfunktionen på datorn går typ sönder när man kollar igenom hans publikationer. Han skickar dem ibland personligen till mig och det brukar vara intressant läsning.

HC är en härlig karl. Han jobbar hårt med skidåkningen (inte ovanligt att få mejl av honom mitt i natten) och har länge haft tät kontakt med landslaget. Jag har intervjuat honom ett flertal gånger och även besökt honom på plats i Östersund.

H-C Holmberg som han såg ut när jag fångade honom en vinterdag i Östersund för några år sedan.

H-C Holmberg som han såg ut när jag fångade honom en vinterdag i Östersund för några år sedan.

Egenskaper för världseliten
I förra veckan mejlade han artikel lite halvt exklusivt som jag tyckte var mer konkret och intressant än vanligt. Inte minst skillnaderna i maxkapacitet mellan stakning och helkropp (alla klassiska tekniker). Jag ska erkänna att jag inte läst alla ord av den 40-sidiga artikeln på engelska som finns att läsa via denna länk, men om jag vågar mig ändå på en sammanfattning, med risk för något snesteg.

Författarna Øyvind Sandbakk, Ann Magdalen Hegge, Thomas Losnegard, Øyvind Skattebo, Espen Tønnessen och Hans-Christer Holmberg testade de sex bäst rankade damerna i världen (jag kallar dem ”världseliten” här) mot sex åkare av nationell klass i Norge, med 72 i snitt i FIS-poäng (jag kallar dem ”nationella åkare” här).

Detta är ett urval av skillnaderna som jag kunde läsa mig till.

  • Världseliten hade 70 ml/min/kg i syreupptagningsförmåga på helkropp (valfri klassisk åkning) jämfört med 65 vid enbart stakning. Apropå syreupptagningsförmåga vid stakning berättade Vasaloppsvinnaren Petter Eliassen för mig i april att han hade 86 i löpning och 80 i stakning.
  • Skillnaden mellan världseliten och de nationella åkarna var 10 respektive 7 procent. Skillnaden var alltså mindre vid stakning jämfört med helkropp.
  • Världseliten hade i genomsnitt 181 i maxpuls vid testet jämfört med 177 för enbart stakning.
  • Från maj till oktober (träningssäsong) tränade världseliten 532±73 timmar. De nationella åkarna tränade 411±62.
  • Från november till april (tävlingssäsong) tränade världseliten 388 ± 56 timmar. De nationella åkarna tränade 298 ± 49.
  • Den totala snitträningsdosen för världen sex bäst rankade skiddamer är alltså 920 timmar per år. För de nationella åkarna var det 709 timmar.
  • Under träningssäsongen var 50-60 procent av träning skidor eller rullskidor för båda grupperna, det andra mestadels löpning (ganska mycket löpning alltså, så ser det inte ut för stora delar av långloppseliten).
  • Medellängden för världseliten var 165 cm och medelvikten 60 kg.

Nedan syns en typvecka för för de två grupperna. WC är de sex bästa rankade damerna i världen, NC är sex norska åkare på nationell nivå.

Exempel på träningsvecka världseliten i längdskidåkning vs nationella åkare i Norge

Exempel på träningsvecka världseliten i längdskidåkning vs nationella åkare i Norge

Förklaringar

Förklaringar. Intressant att notera är att taket för ”lugn träning” är 81 procent av maxpuls, inte 75 procent som är taket för A1. 81 procent av max är inte direkt att gå på skidorna.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Världselitens syreupptag, träningsdos och skillnad mellan stakning och diagonal

  1. Patrik skriver:

    Hej Erik, en fråga som kanske är självklar för många men inte för mig. Att det är skillnad i puls och syreupptag vid stakning jämfört med diagonal mm, vad får detta för betydelse? Innebär det att man inte får ut max vid stakning eller innebär det att man sparar energi vid stakning?
    Med vänlig hälsning Patrik

    • Erik Wickström skriver:

      Den frågan är nog inte självklar för så många. Inte för mig i alla fall🙂 Nej, man får många gånger inte ut max vid stakning. Man är mer van vid löpning och de musklerna har man använt mycket, delvis bara genom att gå. Sedan aktiverar diagonal större muskelgrupper än stakning, vilket kan bidra till högre maxpuls. Som långloppsåkare är det en fördel att ha samma eller nästan samma maxpuls i stakning som vid diagonalåkning.

Kommentarsfältet är stängt.