Emil Ekman, Erik Wickström och Gustaf Ljungberg innan Wadköpingsloppet 2016

Resultat Wadköpingsloppet 2016 finns här.

Partik Karlsson har lagt elitsatsningen på hyllan till denna säsongen, men kör ändå lite tävlingar. Kul att se dig i tävlingsdressen Patrik, men det känns oklart varför du lade klister på skidorna.

Så kommer här äntligen rapport från Wadköpingsloppet i Filipstad 7 februari, där jag blev 9:a, 2.32 min efter Robert Eriksson, som tog sin tredje seger på tre försök i år.

Efter tio sjukdagar följt av sju friskdagar visste jag inte riktigt var jag stod. Jag hade bara kört tre tävlingar tidigare i vinter och innan jag blev sjuk körde vi en träningstävling på Borås skidstadion där formen kändes riktigt bra. Och där jag också presterade riktigt bra. Men ingen värdemätare och ingen formavstämning på SkiErgen efter sjukdomsperioden.

Bra spår
Wadköpingsloppet var flyttat från Örebro till Filipstad, där de hade en slinga på 3,5 km med konstsnö. Tre spår i bredd hela vägen. Arrangören hade gjort ett kanonjobb. En lite längre slakmota, en lite kortare, brantare backe. Men generellt väldigt flackt för en elljusspårsbana. Inte mycket till vila.

Startfältet vid Wadköpingsloppet 2016

Som startnummer 2 stod jag i första raden, men det småstrulade lite för mig då någon råkade köra på min stora Rextruga. Jag tappade lite fart och kom långt bak, men letade mig snart fram där jag ”skulle” vara.

Jag kände direkt att jag fick ta i lite mer än beräknat för att hänga med, och låg ofta långt bak i klungan. När vi började varva folk redan på andra varvet försökte jag dock leta mig fram lite grann för stöter någon när det bara är ett spår ledigt är det ingen höjdare att sitta långt bak i klungan. Det glesade dock ut sig ganska snabbt så jag backade bak igen. Jag upplevde faktiskt varvningarna som ett mindre problem senare i loppet än precis i början. För övrigt var jag glad att bara korta sträckor av banan hade mötande trafik. När man ska mötas på en smal konstsnöbädd med bara två spår i vardera riktning kan det bli lite struligt ibland. Tack till spårmakarna för det!

Fredrik Andersson från CCC1000 var också med och kämpade i Wadköpingsloppet 2016

Elva man fram till halva loppet
Efter tre varv av tio var vi en tätgrupp på elva man. Jag låg ofta långt bak och sladdade. Jag var aldrig nära att flyga av, men det kändes heller inte lugnt en enda sekund. Efter fem varv kom rycket, jag tror det var aktive Andreas Holmberg som stampade på gasen och jag hade inte någon växel att följa.

Det blev fem man i tätklungan, Robert Eriksson med moringarna Holmberg, Lars Suther, Anders Solin och David Frisk (som är just frisk i år efter hjärtproblem förra året då han knappt tävlade någonting).

Andraklungan blev jag, Fredrik Ousbäck (som tidigare hade suttit solo i en kort morgonutbrytning), Martin Damm och Dan Moberg. Vi fångade ganska snabbt in Martin Gotting och Gabriel Thorn, som hade försökt hänga på tätgruppen.

Hawaii-pizzorna på Palermo vid Volvo i Filipstad är alltid goda

Mestadels sist i klungan
Även i andragruppen på sex man satt jag långt bak. Fredrik Ousbäck gjorde nog sitt hittills bästa lopp i karriären och stod för en stor del av dragjobbet. Även andra halvan av loppet var jag aldrig riktigt nära att släppa, men samtidigt var det kriga, kriga, kriga hela tiden. Ingen lugn stund. Med halvkilometern kvar drogs tempot upp, men jag hade ingen extra växel. Jag fick se mig besegrad av både Gotting (som också gjorde sin livs skidprestation hittills) och Ousbäck, vilka jag aldrig fått stryk av innan. Men jag fick i alla fall lite liv i överkroppen då jag insåg att jag riskerade att få stryk av en tredje person som aldrig varit före mig tidigare, Martin Damm. Så jag lyckades långspurta ifrån min kompis som bor i Borås och jobbar på Craft. Gabriel Thorn hade släppt med ca 5 km kvar, så jag blev således 9:a i loppet.

Sammantaget var det ingen höjdare i söndags, men heller ingen katastrof. 2.32 min efter täten är inte så mycket, samtidigt var det väldigt slitsamt och jag låg på mitt yttersta stora delar av loppet. Alla sjukdomar, utebliven träning, jobb, stress och för lite sömn senaste månaden har kanske satt sina spår trots allt. Från och med fredag har jag ett betydligt lugnare schema, så även om formen inte hinner bli på topp till Västgötaloppet hoppas jag kunna hitta bra tryck om några veckor.

Stort tack till min klubb Ulricehamns IF för utmärkt service!

According to Polar V800 (siffrorna är justerade för att jag startade klockan lite innan start)
Längd: 35,9 km
Tid: 1:41:39
Snittfart: 21.2 km/h
Totalstigning: 470 meter
Puls: Hade inte pulsband
Splittar: 21.7 km/h i snitt första halvan, 20.5 km/h i snitt andra halvan (stor skillnad som beror på trötthet, spårstatus och ackumulerad smuts)