Direkt efter målgång igår lade jag mig ner och vilade i målgången. Det var inte helt lätt att komma upp. Det var inte ens helt lätt att ta sig framåt.

Jag tror att de flesta (inkl mig) som tränar tycker det kan vara skönt med träningsvärk. Det är lite gött att känna att man har gjort något. Men det finns en punkt då träningsvärken kommer direkt när man stannat till och då den är så rejäl att det blir en nästintill outhärdlig smärta.

Att följa Jenny Rissveds på radion igår var fantastiskt. Mycket gåshud. Riktigt stort med OS-guld i MTB. När jag intervjuade henne förra våren slogs jag av hur mogen och målmedveten denna 22-åring var (är). Det lär blir många fler medaljer. Foto: Luca Mara.

Flashback
När jag hade åkt 24 timmar på skidor 1 april i år hade jag förfärligt ont dygnet efter. Inte ont som i en skada, utan mer liksom beyond träningsvärk. Hela kroppen värkte och jag kunde inte sova. Det hade jag aldrig varit med om innan och det var första gången jag upplevde träningsvärk som något negativt.

Nu är det samma visa, fast det gör inte riktigt lika ont som efter 24-timmars. Men det gör tillräckligt ont i framsida lår (främst), vaderna, tårna och faktiskt lite i armvecken. Vi kom hem redan kl 19 igår och det fanns inte en chans i världen att jag kunde göra något med kroppen, eftersom jag knappt kunde gå. Ida är på Astrid Lindgrens värld med barnen i helgen så det givna hade ju varit att jobba några timmar. Men jag hade så ont så jag kunde inte motivera mig till att dra igång något vettigt. Det var svårt att styra bort tankarna från benen. Istället tog jag ett oväntat beslut att titta på samtliga tre avsnitt av Framtidens stjärnor på SVT Play, främst för att skidåkaren Julia Svan var med där. Kul att se, inte minst Irene Ekelunds härligt avslappnade attityd till elitidrottande.

Så här såg Jenny Rissveds ut i augusti 2012 då jag tog en bild på henne vid Ingarvet GP i Falun.

Soffjobb
Jag gick och lade mig kl 22 och lyckades somna direkt, kanske eftersom jag varit uppe sedan kl 03.20. Men jag vaknade halv fyra och kunde inte somna om. Det gör fortfarande ohygglig ont i benen. Som sagt, träningsvärk är skönt men det här är för mycket. Dock ljuvligt att skadorna inte känns.

Idag ska jag jobba, liggandes i en skönt soffa med laptopen. Det blir ingen löpning på en vecka.

Om det inte framgått tidigare: Det var en fantastisk känsla att det gick så bra igår! Så himla nöjd. Återkommer med the story.