Lunchtusing på 2.57 min

Solen lyser alltid i Borås, även på Ryavallen

Solen lyser alltid i Borås, även på Ryavallen

I tisdag skulle jag springa 35 min på lunchen med utgångspunkt från kontoret på Brainforest. Tanken var att lufsa runt på lite stigar i den fina kuperingen på Rya Åsar, men hur jag än försökte hålla mig där så kunde jag liksom inte hjälpa att benen ändå tog dig till 400 m-banan på Ryavallen.

Att springa 3 minuter så fort man kan har märkligt nog att man blir trött

Att springa 3 minuter så fort man kan har märkligt nog att man blir trött

Så plötsligt stod jag där i bar överkropp på tartanen i den 24-gradiga värmen och hade gjort stegringslopp och tänjövningar. Det var dags att maxa en tusing. Det var verkligen inte det passet jag varken behövde eller borde göra, men jag kunde liksom inte hålla mig borta, det skulle bli den första urblåsningen i löpskorna sedan Ultravasan.

Tiden blev 2.57 min, med mobiltelefon i handen då jag för ovanlighetens skull inte hade någon klocka. Jag har bara maxat 1000 m en gång innan, våren 2014, och då hade jag samma tid. Jättenöjd med det. Att springa tusen meter en gång fort funkar bra med lite träning på slutet. Jag är glad att det inte var fler intervaller.

När jag ändå är igång och bloggar kommer nedan tre Stockholmsbilder från i onsdags.

Jag tar alltid trapporna när jag åker tunnelbanorna. Det intresset verkar jag inte dela med så många. Jag köper fullständigt att folk tar rulltrapporna när man samtidigt går uppför (då tar man sig fram fortare), men jag har svårt att förstå varför man tar rulltrapporna om man ändå ska stå still. Då går ju trapporna fortare och det är inte direkt att man behöver stå i elitledet för att orka gå i trappor.

Jag tar nästan alltid trapporna när jag åker tunnelbanorna. Det intresset verkar jag inte dela med så många. Jag köper fullständigt att folk tar rulltrapporna när man samtidigt går uppför (då tar man sig fram fortare), men jag har svårt att förstå varför man tar rulltrapporna om man ändå ska stå still. Då går ju trapporna fortare och det är inte direkt att man behöver stå i elitledet för att orka gå i trappor.

Stationen i Alingsås. Byte här ibland istället för Herrljunga. Alingsås för mig är trallpunksbandet Räserbajs, som var stora på 90-talet med hittar som Fina flickor fiser inte, Alinge Texas och Spriten räddade mig från sporten. Det gjorde bara ett album, Noppriga tights och moonboots. Riktigt bra grejer som jag fortfarande ibland lyssnar på. Lite Jakob Hellman-stuk: bara ett album, men väldigt bra.

Stationen i Alingsås. Byte här ibland istället för Herrljunga. Alingsås för mig är trallpunksbandet Räserbajs, som var stora på 90-talet med hittar som Fina flickor fiser inte, Alinge Texas och Spriten räddade mig från sporten. Det gjorde bara ett album, Noppriga tights och moonboots. Riktigt bra grejer som jag fortfarande ibland lyssnar på. Lite Jakob Hellman-stuk: bara ett album, men väldigt bra.

Förutom Runners World och Bicycling prenumererar jag även på Sportfack. Bra tidning. Gällande valet om Burger King så kan man säga ungefär så här om min kost: Ofta mat med bra råvaror hemma, sådär mat på resande fot. Läsk håller jag mig dock vanligtvis borta från.

Förutom Runners World och Bicycling prenumererar jag även på Sportfack. Bra tidning. Gällande valet av meny på Burger King så kan man säga ungefär så här om min kost: Ofta mat med bra råvaror hemma, sådär mat på resande fot. Läsk håller jag mig dock vanligtvis borta från.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Träning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Lunchtusing på 2.57 min

  1. Anders skriver:

    Tusingar gillar jag verkligen för att förbättra konditionen, men jag skulle behöva träna 200-400 m sprinter för att verkligen höja toppfarten. Körde ett par tusingar nu på 3:25 i snitt kontrollerat hårt, vilket kändes särskilt bra i och med att vågen visar över 80.

  2. Daniel skriver:

    5.33 på sista 2000m för Bekele i Berlin marathon idag… Lite formtoppning så hade du kanske hängt med.

  3. Erik Wickström skriver:

    Ja, 200-400 m-intervaller på bana brukar göra susen för farten. Då hade man kanske hängt med Bekele sista 2000 m 🙂

Kommentarsfältet är stängt.