Före Böhm i Rya Åsar 5 K virtuellt

Rullskidor t o r till Rya Åsar. Ca 8 km enkel väg.

Inför start på högplatån på Rya Åsar

Rya Åsar 5K Challenge

Stora uppförsbacken i början av loppet

Brant nedför i slutet av loppet

Under ca en veckas tid med slutpunkt kl 23.59 i onsdags kunde man springa springa en 5 km-bana på Rya Åsar i Borås. Det är samma bana som Rya Åsar Trail Run kommer att använda i höst, som ett alternativ till huvuddistansen som är drygt dubbelt så lång.

Denna femkilometare är kuperad med drygt 100 höjdmeter, men innehåller inte stig utan enbart grusväg och grusstig.

Det blev bar über på loppet, men därefter på linnet för att undvika förargelseväckande beteende.

Topp 3
Vi var ett gäng på nio personer som sprang i onsdags lunch, däribland de tre tjejerna som slutade topp 3 i det virtuella loppet: Michelle Schnellbacher, Annelie Johansson och Karin Nilsson. Jag skulle nog säga att de för närvarande är de tre bästa kvinnliga löparna i Borås, med stor risk för att ha missat någon.

De tre bästa herrlöparna som bor i Borås är Linus Wirén (klar etta, men för närvarande lite skadad), Jakob Böhm och jag. Även där med stor risk att jag missat någon.

Böhm har varit bättre än mig i många år, men i höstas när jag fick fart på benen lyckades jag slå honom i Rya Åsar Trail Run, efter att ha fått stryk i Kretsloppet. Ska dock sägas att han laddade upp med magsjuka inför Rya Åsar Trail Run.

I vår har han haft en del sjukdomar, men har kommit tillbaka såpass bra att han också sprang. Dock senare på kvällen.

Om man undantar 20 min jogg som var det premiär i mina nya Hoka One One Carbon X. Kändes kanon. Funkade bra att inte ha trailskor.

Albin räknade jag inte med
Mitt lopp gick bra tycker jag. Det kändes bättre än i UT-milen i helgen. Jag tyckte jag kunde trycka på bra. Resultatet blev däremot lite sämre sett till de andra löparna, kanske för att 5 km är i det kortaste laget för mig. Och kanske för att jag jämfört med de andra som sprang båda loppen är hyfsad på stig.

Jag tog ledningen med 20 s, sedan följde flera löpare tätt varav några som tagit stora kliv senaste åren.

Böhm sprang sedan in på en tid som var 9 s långsammare än mig, så jag ser mitt lopp som ett styrkebesked. Jag är nöjd med 3.35 km/min-fart på den banan.

Då trodde jag att “segern” var säkrad, men som gubben i lådan slog Albin Andersson till med en pangtid på kvällen och utklassade oss andra. Han var 42 s före mig.

Jag känner inte Albin, men jag tror han är från Hyssna och bor i Göteborg där han främst satsar på orientering. Han har vunnit Rya Åsar Trail Run och är en betydligt bättre löpare än mig, så det var egentligen inga konstigheter.

Straffträning
Jakob Böhm och jag pratade några gånger i telefon under onsdagen och skickade flera SMS. Vi konstaterade att nivån i Borås har höjts och löparna bakom oss är på tok för nära. Vår analys är att nu är det dags för platta intervaller i hög fart utan barnvagn för att få benen att pinna på ännu mer. Vi har redan bokat in ett banpass på Ryavallen.

Benjamin Lepies med barnvagn, Karin Nilsson, Johan, Annelie Johansson, Rikard Johelid, Michelle Schnellbacher och Claes Haglund. På bilden saknas Bredareds-Erik med vagn.

Själv var jag nöjd med mitt resultat på onsdagen medan Böhm drog iväg och körde intervaller redan på torsdagen i ren och skär straffträning. Älskar denna kamratliga hets. Jag vill ha mer av det.

Långsam nedför
Min pulsklocka vill inte ladda så jag fick springa med telefonen. GPSen på en telefon eller en Apple Watch är tämligen usel jämfört med en bra sportklocka, men denna gång var den tillräckligt bra för att känna igen segmentet.

För att lära mig mer om min löpning gjorde jag ett segment i den tuffaste uppförsbacken och ett i den tuffaste nedförsbacken, båda med ganska många höjdmeter på kort tid. Uppför var jag okej, bara 2 s efter Albin. Men nedför tappade jag 20 s på mindre än 3 min. Det är för mycket.

Intressant nog var jag klart snabbare nedför den backen i Rya Åsar Trail Run 2017, trots att jag totalt sett är en bättre löpare nu. Kanske blir man fegare utför med åren.