Jag slutar aldrig att bli provocerad av åkare, tränare, kommentatorer och journalister som säger att vissa går ut “för hårt” eller “öppnar lugnt”. Allt är ju relativt de andra åkarna. Och i stort sett alla skidåkare går ut för hårt. Sätt en effektmätare på skidåkare så får ni se.
Det närmaste man i praktiken kan komma i dagsläget är att titta på långa Stravasegment. Visserligen kan skidorna och föret göra att det går aningen långsammare över tid, men jag skulle säga att skillnaderna var små i Ruka under lördagen under själva loppet.
Det pratades mycket om att William Poromaa (f ö otroligt glädjande att Sverige verkar ha ett framtidsnamn på herrsidan) inte körde fort på första varvet, men sedan fick upp farten (berodde även på lite stavstrul). Det grundar man troligen bl a på att han låg 25:a efter 5 km och blev 15:e i mål. Jag själv såg inte loppet utan bara några klipp.
Jag kände direkt att jag inte trodde på det, så jag letade upp William på Strava och gick in på hans pass. Kul med landslagsåkare på Strava! Tack för det William.
Som jag förmodade körde han förstavarvet snabbast. Helt tvärtemot vad som framkommit i media. Tredje varvet körde han snabbare än andra.
The widowmaker är ju ändå ett rätt fräckt namn på ett längdskidsegment 🙂
😄