Vid Sandared Vårturnering 1996 fick den i klubben som dömde flest matcher ett tennisrack i present.
Jag antog utmaningen och vann racket. Det var då överflödigt och ett par år senare slutade jag spela tennis.
Min vinst har i 25 år vilat i fodralet och hängt med i ett antal flyttar. Racket har väntat på rätt tillfälle att komma ut och igår var det dags att pilla av plasten på lindan.
Det blev seger i en tresetare mot Martin Josefsson. Forhandsläggan var okej medan serven var lika ojämn som på 90-talet.
På banan bredvid höll tennistränaren Per Avantéus en lektion. Samma Per (då Andrén) som jag spelade med i Sandareds TK när det begav sig. Han dömde dock inte lika många matcher som mig 1996.