Strax nedanför Åreskutans topp
Vandring runt Mullfjället. Blött.
Lite regn vissa dagen, men ofta fint. Astrid tyckte det vara kul att utnyttja regnskyddet på hennes rygga, som hon gärna bär. Maj går däremot utan ryggsäck.
Fjällvandring i Åre
Johan Kask, nu team director för Visma Ski Classics-laget Team Curira
Lite sen på bollen då vi varit i Skåne en vecka nu, men vår tur norrut i år såg i a f ut så här:
- En natt hos Per och Helena i Örebro på vägen upp
- Tre nätter hos Idas syster Åsa i Östersund
- Tre nätter hos min farbror Arne i Åre
- En natt i Orsa på vägen ner
Sedan var vi bara hemma en dag innan vi drog vidare till Skåne.
Näbbskor för Jubiluemsvasan på Tomteland? Jag måste fixa utrustning till det.
I Östersund var det till stor del kusinlek. I Åre bor farbror Arne och Lynn. De var dock inte hemma så vi fick vara i deras hus själva. Det ligger fint i slänten ner mot Åresjön precis nedanför vägen upp till Ullådalen.
Första dagen gick vi upp på Välliste och ner, ca 7,5 km. Andra dagen från Ullådalen runt Mullfjället ner till Duved (blöt led, det finns bättre i området), ca 13,5 km. Tredje dagen gick vi med Johan Kask med familj Edsåsdalen till Vita Renen, som dock inte var öppet. Det kanske blev en tur på 5 km. Sista dagen gick vi också med Kasks, som vi även åt middag med i Undersåker efter bad i Hensjön dagen innan. Eftersom vi inte hade hela dagen på oss tog vi liften upp till Hummeln var för att sedan gå resterande ca 500 höjdmeter upp till Åreskutan.
Fjällvandring med barn?
Jag får ofta frågor kring hur det funkar att fjällvandra med barn. Vi har gått en del med familjen i Grövelsjön och Åreregionen och jag tycker överlag att det går jättebra.Det ska sägas att vi är bekväma vandrare som jobbar med dagsturer. Tälta gör vi främst på hemmaplan.
Ajaj, inget höjdare på senaste löpgrejen.
Att syssla med monotona grejer som längdskidåkning och vandring är ju i grunden inget barn tycker är skitkul. Samtidigt kan jag tycka att det finns ett värde i att tillsammans sträva efter ett mål (en topp) och att det är visst motstånd på vägen. Varje dag äter vi ett Kinderägg på högsta punkten. Det är något Astrid och jag började med då vi två var i Åre för två år sedan.
Vissa dagar klagar barnen lite grann när vi går, främst första halvtimmen, men inte speciellt mycket. Då hade vi inte gjort detta. På denna resa verkade barnen uppskatta vandring mer än de tidigare gjort. Astrid frågade t o m en förmiddag då vi väntade ut regnet varför vi inte kunde ge oss ut direkt.
Sedan går det ju såklart extra bra med andra barn. Johan Kask och jag har känt varandra sedan skidsport.com/GLID-tiden sent 00-tal, men vi har aldrig träffats med familjerna. Men barnen blev snabbt vänner och då gick vandringen ännu lättare.
Att ha med Stig funkade ganska bra. Han vill gå själv vissa sträckor och då tar det ganska lång tid. Samtidigt behöver han ju röra sig lite då han sitter långa sträckor i bärstolen på ryggen.
Vid toppstugan i Orsa Grönklitt efter stakning dit. Det svider i ögonen när svetten rinner ner.
Utan handskar till Grönklitt
På vägen hem bodde vi en natt på STFs vandrar hem nere i Orsa (till salu för 5 mkr om du är sugen) för att kunna gå på Tomteland i Gesunda dagen efter. Jag gick upp i ottan för att kunna köra banan för Grönklitt Double Poling Hill Climb. Den går från där vägen upp till Grönklitt startar till Toppstugan, via rullskidbanan på 5 km.
Tävlingen går på 2:or men jag stakade på Elpex-4:or. Jag körde inte max, men ganska hårt (150 i snittpuls). Det tog 69 min inkl en felkörning före multibanan på ca 2 min. Sedan skulle jag ner igen. Det var lugnt förutom första 50 meter vid toppstugan då jag tog av mig rullskidorna och gick.
Hela passet blev 2 h 15 min med 18,7 km/h i snitt. Jag körde utan handskar för första gången över 2 h. Det gick ganska bra.
3.45 fart istället för 3.30-fart
Kretsloppet Långlopp är en knapp halvmara och eftersom det ingår i Kretsloppscupen samt att jag jobbar med Kretsloppet ville jag springa det. Så jag passade på dagen vi var i Borås. 21 km solo i regn är inte det lättaste. 12,5 km asfalt, 8,5 km grusad stig. Flackt. Men jag tänkte att om jag nu helst springer på 1.13 kan jag väl sänka garden lite grann och springa på 1.15 eller 1.16 typ.
Det gick bra i några kilometer. Sedan blev det ett sjunkande skepp. Till slut landade jag på 3.45-fart, vilket innebär 1.19 på halvmaran (tiden blev 1.18 pga något kort bana).
Jag har bara sprungit 2,3 mil i snitt i veckan första halvåret i år jämfört med 3,3 mil förra året. Och kanske tog passet i Orsa dagen innan hårdare än jag trodde. Men ändå. Jag har märkt att det inte riktigt vill sig när jag ska hålla fart över tid oavsett aktivitet. Historiskt bottennapp (förhoppningsvis i alla fall sett till några år framöver).
