
Martin sopade återigen hem Bordshockey-VM och Tobias knep återigen en finalplats. Thiberg stark trea efter att ha vunnit över mig i bronsmatchen.
Senaste veckorna har jag tränat 7, 8 respektive nästan 10 timmar. Det märks på formen att jag tränat bra i tre veckor. Jag tycker det känns lättare i åkningen, även om jag inte testat mig på t ex SkiErg.
För ett par dagar sedan körde jag 10 st 2 min-intervaller flack stakning med Robert Malmgren (halva passet “Flackt och fort”, det blev inte hela pga skulle till skridskobanan direkt efteråt med familjen).
Jag hängde med på alla intervallerna och vi var ungefär lika ansträngda. Visserligen hade jag bättre glid och han drog de flesta intervaller, så han hade lätt åkt ifrån mig om vi hade haft samma glid och startat en och en. Men jag har å andra sidan nästan aldrig kunnat hålla jämna steg med Robban på skidintervaller.
Ryggen bättre
Förra veckan blev ryggen successivt bättre och nu känns nästan helt bra, men smärtan har kommit och gått genom åren så jag bör nog magnetröntga den. Jag gick även till naprapaten David Privér en gång och fick lite nålar.
Det blir fortfarande en hel del skejt. Lite snällare för ryggen plus att jag tycker skejt är det roligaste åktekniken framför stakning och trad.
I helgen firade vi Thanksgiving (lite sent) hos syrran och så har årets bordshockey-VM avgjorts efter en coronapaus förra året.