Idre Fjällmaraton 2022 the story

Resultat Idre Fjällmaraton 45 km 2022 herrar

Resultat Idre Fjällmaraton 45 km 2022

Vilken helg. Vilket gäng. Tack alla!

Vilken helg. Vilket gäng. Tack alla!

Niklas Bergh och Erik Wickström från podcasten Lagom Kondition. Dagen före Idre Fjällmaraton.

Niklas Bergh och Erik Wickström från podcasten Lagom Kondition. Dagen före Idre Fjällmaraton.

Laddar inför after run

Laddar för after run

John Kumlin och jag efter Idre Fjällmaraton 2022

John Kumlin och jag efter Idre Fjällmaraton 2022

Pernilla Wiberg fick äntligen en bild med min syster och mig

Pernilla Wiberg fick äntligen en bild med min syster och mig

Adept Lenita Hellman gjorde det bra...

Adept Lenita Hellman gjorde det bra…

...liksom Martin Källgård.

…liksom Martin Källgård.

Starten Idre Fjällmaraton 2022

Starten Idre Fjällmaraton 2022

Niklas Bergh och jag efter Idre Fjällmaraton 2022

Niklas Bergh och jag efter Idre Fjällmaraton 2022

Löptur dagen före

Löptur dagen före

Hej hej

Hej hej

Gång uppför Städjan

Gång uppför Städjan

Resultat Idre Fjällmaraton 20 aug 2022 finns här. Jag blev 9:a på tiden 4:06:20, vilket var 39.14 min efter segrande Oscar Claesson som vann på 3:27:06.

Kvällssol på Idre Fjäll

Kvällssol på Idre Fjäll

Idre Fjäll är partner till vår podcast Lagom Kondition och en del av upplägget har varit att springa Idre Fjällmaraton. Och det är jag väldigt glad för. Vilken helg det blev!

Vi fick tillgång till två 8-bäddslägenheter med öppen dörr emellan i en stor stuga bara ett par hundra meter från huvudbyggnaden på Idre Fjäll. Där bodde vi tio personer tors-sön. Det var en minst sagt brokig skara av mig, min syster, Erik Hedén (vi tre åkte upp ihop), min podkompis Niklas Bergh samt sex andra som främst var Niklas vänner (samt kompisars kompisar). Det var roliga människor med dragning åt det excentriska hållet.

4:a i quizzet
Dagen före gav vi oss ut och sprang en sväng. Joakim Tillman och jag sprang lite längre än de andra och vi babblade så mycket att vi missade en väg så det blev en mil i kuperad terräng.

Per Forsberg, en speaker av rang. Jag fick den äran att vara biträdande speaker åt honom en gång då JSM arrangerades i Borås.

Per Forsberg, en speaker av rang. Jag fick den äran att vara biträdande speaker åt honom en gång då JSM arrangerades i Borås.

På kvällen var det quiz med speakern Per Forsberg och vi hamnade i tre olika lag, där laget jag var med i blev typ 4:a av 12 lag. Jag såg hela helgen som ett triathlon med quiz, lopp och after run.

Förutsättningarna inför loppet var ganska goda sett till träningen, men ganska dåliga sett till min vänsterfot. Jag stukade den på tennisbanan i somras och den är inte bra än. Så sent som på passet dagen innan stukade jag upp återigen.

Johan i stugan hade spelat fotboll i superettan och var bra på att tejpa, så jag gick och köpte textiltejp och fick foten fint tejpad inför start av honom. Tror aldrig jag gjort det innan, men det kändes bra.

Tog starten
Starten gick och jag såg till att ligga först i typ 100 meter. Bra för bilderna. Sedan sänkte jag farten och folk sprang successivt förbi första kilometern innan det stabiliserade sig. Jag låg då kanske kring 10-15 plats.

Tejpad fot

Tejpad fot

Första 2 km var lättlöpta på skidspåret Platten med sten/grus som underlag. Sedan fortsatte spåret flackt (t o m aningen nedför) fram till Burusjön dit man kom efter 5,5 km.

På den sträckan sprang jag med min vän John Kumlin och vi kunde även snacka lite grann, även om jag för en gångs skull inte var den som initierade så många samtal.

4 km in i loppet blev det aningen stökigt och där flög John iväg. Han fick en lucka på typ 15 sekunder på mindre än en minut.

Och så skulle det bli i loppet. Jag fick ta det väldigt lugnt på stökiga partier för att inte återigen vricka foten. Och framförallt första halvan av loppet bestod av ganska knixigt underlag.

Andreas Lundblad från Slow enough to win har kommit ikapp mig på Rya Åsar Trail Run två år i rad. Nu lyckades jag hålla honom bakom mig.

Andreas Lundblad från Slow enough to win har kommit ikapp mig på Rya Åsar Trail Run två år i rad. Nu lyckades jag hålla honom bakom mig.

Uppförsbacke på 8,5 km
Från Burusjön där en av fyra vätskestationer fanns väntade en i princip ihållande stigning på 8,5 km (ej brant). Man tog sig successivt upp på Nipfjället på nordvästra sidan. Där försökte jag hålla bra fart, eftersom jag visste att jag skulle tappa i nedförsbackarna.

Men det var ändå ganska lurigt med hur man satte fötterna. I traillöpning får man göra mindre hopp ibland och då ville jag inte landa på vänsterfoten. Jag försökte också undvika att sätta vänsterfoten i vattenpölar där jag inte såg botten, en ganska tuff uppgift med tanke på hur blött det var.

I denna backe upp passerade jag Edvin Claesson, bror till segraren Oscar, som slet med en krånglande mage. Jag blev också passerad av någon galning som sprang i ett par landsvägsskor från Hoka. Typ Rincon eller Clifton. Halt. ”Måste vara en skidåkare”, tänkte jag. Och det var det. Sanders Krouwel hette han tydligen, verkade trevlig. Hans trailskor hade gått sönder dagen innan, därav skovalet.

Syster Ellen Lindell efter Idre Fjällmaraton 2022

Syster Ellen Lindell efter Idre Fjällmaraton 2022

Tappade mycket nedför
Vid 14 km väntade typ 6 km svagt nedför. Här drog Sander ifrån lätt, men förvånande nog så sprang jag ikapp och förbi en tysk. Det var den enda som inte sprang ifrån mig nedför i loppet. På denna sträcka tappade jag betydlig mer på täten per tidsenhet än vad jag gjort uppför. Annars brukar nedförsbackar jämna ut tidsskillnader.

Detta var genomgående för loppet, något jag studerat via ”Compare efforts” i Strava. Visserligen är jag ingen raket utför, men i detta lopp tog jag det extra lugnt.

Tysta preposistioner
Vid 20 km väntade en 2,5 km tuff stigning (dock ej gå-brant för mig) upp till Nipfjällets parkering. 245 höjdmeter. I backen dök David Andersson (som håller i loppet tillsammans med Elisabeth Hansson) upp med telefonen och filmade för Instagram.

På arrangemang likt detta är det vanligt att folk tar selfies med mig. Det är trevligt!

På arrangemang likt detta är det vanligt att folk tar selfies med mig. Det är trevligt!

Jag har tittat på fler klipp efteråt, men det verkade bara varit jag bland de som kom tidigt som pratade. Efter att jag bl a sagt att en tysk ligger bakom sade David ”Durch für gegen ohne um”, varpå jag svarade ”aus ausser bei gegenüber mit nach seit von zu”. Klippet delades sedan på sociala medier. Tyska propositioner som styr ackusativ och dativ berör.

På toppen av backen möttes man av både dimma och banans andra kontroll, efter att ha sprungit en bit från civilisationen ett bra tag, med undantag från en separat extrakontroll några kilometer tidigare.

Favoritsträckan
Vid 22,5 km började den bästa delen på banan tycker jag. Nu sprang man ihållande över trädgränsen, typ från nedanför Nipfjället (man var ej på toppen) till precis under toppen av Städjan.

Innan det brantade på rejält sista minuterna upp till Städjan gick det hyfsat flackt och med bra underlag utan att vara alltför stenigt. Hade vädret varit bättre hade dessutom vyerna varit fantastiska, något som de som kom några timmar senare fick uppleva.

Här sprang jag och väntade på att benen skulle börja kännas som telefonstolpar, vilket de brukar efter 2-3 mil, men den känslan gjorde sig inte till känna. Det kändes tvärtom riktigt bra.

Robin Lindqvist har jag inte sett sedan urminnes tider. Skidåkare årgång 1982.

Robin Lindqvist har jag inte sett sedan urminnes tider. Skidåkare årgång 1982.

Stökigt ned från Städjan
Vid 28 km, som var banans högsta punkt, väntade det brant nedför från Städjan på stökigt underlag.

Här hade jag vandrat med familjen i somras så jag visste att det skulle bli ett mindre bra parti för mig. Dessutom ganska långt.

Det var en bra mental förberedelse att jag varit där innan. Jag hade en annan dag i somras också sprungit de första 8 km av banan och dagen innan loppet sprang Tillman och jag de sista 9 km. Detta betydde mycket för mig tycker jag, att jag visste ungefär vad som väntade.

Idre Fjällmaraton egen Falskplatå
Väl nere i Gränjåsvallen efter 31 km kände jag mig fortsatt stark. Någon kilometer senare passerade man Gränjåstjärnen (där Johan Bellgran från vårt gäng hoppade i och badade mitt i loppet) och här började jag komma ikapp svansen av 12 km-loppet. Mycket kvinnor i det loppet noterade jag. Efteråt såg jag att både 28 km-loppet och 12 km-loppet hade över 50 procent kvinnliga deltagare.

Sträckan mellan Risberg och Evertsberg i Vasaloppet kallar Niklas Bergh och jag för ”Falskplatån”, för att den på banprofilen ser ganska flack ut men att den i verkligheten innehåller en del ettriga backar. Det samma skulle man kunna säga om sträckan 31,5-40,0 km i Idre Fjällmaraton, där f ö loppets tredje vätskestation finns vid roten av speedski-backen chocken.

Josefin Swärm i Idre Fjällmaraton. Hon bodde tidigare på Mallis, nu i Motala.

Josefin Swärm i Idre Fjällmaraton. Hon bodde tidigare på Mallis, nu i Motala.

Det var böljande mest hela tiden och dessutom med en ganska kort men brant stigning efter 36 km i en slalombacke där jag fick gå för andra gången i loppet. På toppen av den delade sig banan igen och 12 km-löparna försvann. De var annars ganska många så det var bra pepp från dem.

På toppen av slalombacken, då jag fortfarande kände mig stark, började jag fundera på varför jag inte springer ikapp någon. När jag själv för en gångs skulle inte kroknar totalt på ett ultralopp borde jag ju springa om andra som har gått det ödet till mötes. Gör inte andra det?

Ikapp löpare på slutet
Med bara 7 km kvar ser jag äntligen en löpare framför mig. Det är Sander igen. Jag segar mig ikapp honom, men innan dess hinner jag även passera Daniel Nilsson från Enhörna som bokstavligt talat står still. Kramp.

Jag erbjuder honom en bar, men han hade eget. Han tappar en kvart på mig sista 6 km.

Niklas Bergh i Idre Fjällmaraton

Niklas Bergh i Idre Fjällmaraton

Två dödsbackar med halvmilen kvar
Med 5 km kvar kommer två dödsbackar, med en ”paus” på några hundra meters lätt utförslöpning emellan.

Den första stiger 100 höjdmeter på bara några hundra meter och den andra typ 125 höjdmeter på 1 km.

Ikapp John Kumlin
In i första dödsbacken skippar jag sista vätskestationen för att få en lucka på Sander, vilket jag får. Han går ikapp, och i den här backen är det just gång som gäller. Men sedan springer jag ifrån honom rejält när det går svagt utför och ser honom inte mer i loppet.

Jag trodde att alla i eliten gick i de sista backarna, men när jag pratade med segraren Oscar Claesson efteråt sade han att han småjoggade i alla backar, för att en viss Lennart sagt till honom att man springer på löptävlingar. Jag föredrar också att springa framför gång mer än andra likvärdiga löpare, men i den backen var nog Oscar den enda som inte gick. Detsamma tror jag gäller branten upp till Städjan.

In i andra backen såg jag att jag närmat mig John Kumlin, som jag också såg i första branten. Jag började ta mellantider och insåg att jag troligtvis kan hinna ikapp. Han hade tidigare i loppet som mest varit 5 minuter före mig kan jag se på Strava.

Jag kom ikapp i mitten av sista backen och skapade en lucka mot toppen, då jag också passerade ytterligare en löpare.

Ganska blött första halvan

Ganska blött första halvan. Ofta såg det ut så här.

Spurt nedför
Från toppen och ner är det 1,5 km grusväg med ett dropp på ca 160 meter. Då kommer krampkänningarna och jag drar i mig det sista som finns i vätskeblåsan. Tyvärr är det inte mycket innan det är slut. Mitt trick för att motverka kramp när den kommer är att äta och dricka allt som finns i närheten.

Jag har en bar kvar och tar den med 1 km kvar till mål. John kommer närmare och närmare, men jag vågar inte spurta för då vet jag att risken för att benen låser sig totalt är skyhög. Jag tittar bakåt hela tiden och till slut inser jag att jag måste spurta för att han inte ska komma ikapp.

Benen håller och jag håller undan för John med 4 sekunders marginal.

Startbild Idre Fjällmaraton

Startbild Idre Fjällmaraton

Vätskeryggsäck
I Idre Fjällmara är det krav på att ha med sig vindjacka, underställ, mössa, vantar, vätska, energi, kompass, första hjälpen-kit och mobiltelefon. Det hade kanske gått att knöla ner i ett midjebälte (att springa osnuttad) som bröderna Claesson gjorde, men det hade nog krävs viss separat service vilket jag tror de hade.

Annars sprang nog alla, inklusive mig själv, med vätskeryggsäck. Eller snuttefilt som vi brukar kalla den. Det är enligt mig en av idrottsvärldens mest överanvända och överskattade prylar. Ett flaskbälte är ofta att föredra tycker jag. Men snuttefilten funkade kanon nu när man behövde ha med sig en massa utrustning. Jag hade ett ca 5 år gammalt pryltest eller möjligtvis en tävlingsvinst. En Salomonväst som vägde väldigt lite och kanske var gjort för enbart flaskor fram.

Uppvärmning. Bytte några ord med Fredrik Bakkman.

Uppvärmning. Bytte några ord med Fredrik Bakkman.

Jag fick reda på efter loppet att många av proffsen bara springer med flaskor fram och fyller på längs vägen. Det låter märkligt. Ska man ändå ha med sig en ryggsäck och svettas om ryggen kan man väl lika väl se till att man har god och stabil energi- och vätsketillförsel.

Jag passade på att ha ca 1,5 dl i vätskeblåsan på ryggen med en slang fram samt 2,5 dl i vardera softflask fram. Dubbelsnutte. Sportdryck från Umara med lite tillsatt koffein genom U Intend i pulverform. Tillsammans med tre halva muggar sportdryck på kontrollerna fick jag i mig dryg 2 liter vätska. Ovanpå det fyra bars. En bar tog ungefär en kvart att få i sig. Inte lätt att äta med hög puls. Sista baren hann jag verkligen inte tugga i mig utan kom i mål med käften full. Totalt fick jag nog i mig kanske 80 gram kolhydrater per timme, vilket jag är nöjd med.

Johanna Gelfgren vann 45 km före Karin Nilsson

Johanna Gelfgren vann 45 km före Karin Nilsson

Tack för fint arrangemang
Sammanfattningsvis vill jag tacka Idre Fjällmara med Elisabeth och David i spetsen för ett otroligt välarrangerat lopp. De är proffs!

Kul också att träffa en massa nya och gamla bekantskaper. Och det blev en bra after run med gänget i stugan och andra efteråt. Vi var bl a på Kött & Fiskbaren. Det gick bra för de flesta, inte minst för min syster Ellen som var jättenöjd. Niklas Bergh däremot hade en tung andra halva då hans mage havererade på Städjan. Mer om det i race reporten i podden.

Dimmigt på fjället

Dimmigt på fjället

Själv så kände jag mig lite begränsad av min stukade fot, men upp till nästa placering var det hela 10 minuter, så det hade inte gjort någon skillnad i placering ändå.

Även om jag var lååångt efter de snabbaste löparna så är jag nöjd. Det är riktigt roligt att springa ett långt lopp där man känner sig stark på slutet. Jag hade t o m marginellt högre snittpuls andra halvan än första. Det har jag nog typ aldrig haft på ett lopp på 4 timmar tidigare.

Data enligt Polar Vantage V
Tid: 4:06:32
Sträcka: 45,24 km
Snittfart: 5.26 min/km
Totalstigning: 1205 meter (1292 meter när man lägger in det på Strava)
Stifa: 28,6 (enligt Strava)
Totaldrop: 1230 meter (start och mål några hundra meter ifrån varandra på typ samma höjd)
Snittpuls: 150
Snittstegfrekvens: 172
Maxpuls: 175 (kanske ett felvärde)
Skor: Hoka Tecton X (väldämpade terrängskor med kolfibersula). Kändes som helt rätt sko. Bra grepp trots inte speciellt djupt mönster under sulan.

Hela passet på Polar finns här.
Hela passet på Strava finns här.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Detta inlägg publicerades i Löpning, tävling (sedan juli 2012), Träning och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.