Ulricehamnsloppet 2013 the story

Markus Jönsson vann dagens Ulricehamnslopp 42 km K före en mycket nöjd konditionskonnässör

Markus Jönsson vann dagens Ulricehamnslopp 42 km K före en mycket nöjd konditionskonnässör

Resultat Ulricehamnsloppet finns här.

Evigt unge och enligt honom själv ständigt otränade Christian Olsson var nöjd med att bli 5:a före kometen Daniel Abrahamsson. Daniel och jag är goda vänner och har tränat en del ihop, så jag inte inte överraskad av hans framfart.

Evigt unge och enligt honom själv ständigt otränade Christian Olsson var nöjd med att bli 5:a före kometen Daniel Abrahamsson. Daniel och jag är goda vänner och har tränat en del ihop, så jag inte inte överraskad av hans framfart.

Så glad jag är. En toppendag i skidspåren. Bra form, bra glid, bra publik, bra drickaservice och hela familjen på plats med Ida, Astrid, mor Lena, far Ulf, syster Ellen, hennes man Erik och deras två barn. Precis sånt man vill skriva på en icke-kontroversiell träningsblogg med minimal Kafka-känsla.

Efter en tuff januari på många sätt lämnades äntligen Vasalöparen till tryck i måndags. Sedan kände jag snabbt hur formkurvan pekade uppåt i takt med att jag fick träna mer och dessutom ta två hela pappadagar med Astrid. Bra för kropp och själ! I fredags körde jag förutom 5000 m SkiErg i maxfart även ett lugnt 3 h-pass på eftermiddagen samma dag. Det är tight inpå tävling, men jag kände att jag behövde ta igen lite träning och det funkade.

IMG_6077Sprack upp snabbt
Redan efter 1 km i dagens Ulricehamnslopp var vi plötsligt bara fyra personer i klungan: Markus Jönsson, snygge-Marcus, Oskar Lund och jag. En på pappret väntad kvartett, men att det sprack upp så snabbt förvånade mig. Jag tyckte det gick hur enkelt som helst. Och så var det hela loppet. Det kändes liksom lätt, till skillnad från till exempel Västgötaloppet där jag fick slita ont från första till sista meter.

Det kändes helt rätt att staka idag. Visst var det lite backar, men varvet som bestod av 5 km på elljusspåret och 5 km på golfbanan innehöll många flacka partier. Vi fyra höll ihop ca 1,5 varv. Jönsson höjde farten på en förning efter ca 15 km, sedan gick jag upp och stötte och då flög först snygge-Marcus av och sedan även Oskar Lund. De två åkte med fästvalla, jag och Jönsson stakade.

Försökte på sista varvet
Så sista 2 milen handlade det om mig eller Jönsson och vi växeldrog. Jag kände mig fortsatt pigg och hade bra skidor, absolut inte sämre än någon annan. Ganska lika glid med Jönsson (Snygge-Marcus hade förövrigt ganska tröga skidor). På sista varvet försökte jag mig på några ryck, främst i uppförsbackarna, men Jönsson bet sig fast på mina tappra försök.

IMG_6068Jag insåg att det skulle bli spurt. Eftersom det är en U-sväng bara drygt 50 meter före mål satsade jag fullt för att komma in först på stadion, vilket jag också gjorde. Men sedan hände något som jag inte ska gå in på här, utan jag säger som jag även sade till Ulricehamns Tidning, till Borås Tidning och till den eminente speakern Börje Enander: själv har jag inga kommentarer på hur Markus Jönsson körde på upploppet, men ett drygt 20-tal i publiken kom fram till mig efteråt och sade ungefär ”Du måste lämna in en protest Erik, det var en solklar diskning”.  Efter loppet fick jag även några SMS där det stod ”Grattis till segern”. Jag valde att inte lämna in en protest, det skulle kännas lite märkligt mot en gammal skidgymnasiekompis. Markus Jönsson körde starkt idag och fortsätter göra bra tävlingar den här säsongen.

IMG_6116Härligt stöd
Jag kände ett enormt stöd både under och efter loppet. Stort tack alla, inte bara service och publiken, utan även ni med nummerlapp som hejade på när ni själv tävlade. Jag kände mig som en publikfavorit!

Sammanfattningsvis är jag supernöjd. ”Second place is always the first loser”, men känns formen bra, överkroppen stark och skidor glider bra måste man vara glad! Skidorna tävlade jag på för första gången, så det var lite nervöst innan. Men med Sören Kannius på Ledsmi som ger laggen kärlek, ömhet och expertis är det inte mycket som kan gå fel. Spana gärna in hans webbshop och köp en valla så blir han glad. Och så kanske jag får rabatt på det fina jobb han gör i sitt garage.

Skidor: Atomic SDS årets modell. Egentligen tillhör dom Z och har höjderna 1.87 (halvvikt) respektive 0.54 på hans vikt, alltså 88 kg.
Stenslip: Fin struktur slipade i förra veckan på Team Sportia i Ulricehamn. Aldrig ruggade.
Rill: 0.75 mm
Glidvalla: Ledsmiprepp (funkar även för träning) som grund. Sedan vet jag faktiskt inte, Sören är hemlighetsfull.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Skidor, tävling (sedan juli 2012), Träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Ulricehamnsloppet 2013 the story

  1. Marie Schörling skriver:

    Gott att se Dej i sån härlig form igen Erik! Och härligt att höra Dej berömma arrangörer och andra och fokusera på glädjen isf att gräva i målgångsfrågan.
    Du är självklart bäst, på alla sätt!
    Kram Marie
    PS Var där för att heja fram min son. Han åkte på 3:36:20 och blev varvad av Dej flera(!!!) gånger

  2. Lars Bern skriver:

    När du går med ”blanke ski”, varför väljer du ett par SDS? Antar att de har visat sig ha grymt glid.
    Grattis till en strålande insats!

    • Erik Wickström skriver:

      Tack!
      SDS är Atomics huvudmodell. Men det hade naturligtvis gått att även åka på tidigare årsmodeller. Jag har dock inga sådana tävlingsskidor.

      • Lars Bern skriver:

        OK, de kör SDS över hela World Cup-linjen. Trodde att det skulle bli en specialvariant. Är det så distinkt teknologi som de säger att det blir ännu mer optimal glid-/fästeförhållande?

    • Erik Wickström skriver:

      Jag upplever att de är mycket lätta att få fäste på. Inte lika hårt slutspann som exempelvis Fischer. Men med SDS:en känns det som man behöver lite högre skidor.

Kommentarer är stängda.