Visst får man göra high fives på upploppet trots att man inte är nöjd med sitt lopp!

Resultat Vasaloppet 2013 finns här.

Bilderna i detta inlägg (förutom den på Daniel och Pontus) är tagna av mästerfotograf Magnus Östh.

Så har jag åkt mitt femte Vasalopp och sitter i baksätet i en fransk finess med krossad backspegel (pappa mötte en bil lite tight på en smal väg i Sälen igår). Ida kör och Astrid sover i passagerarsätet.

Vasaloppet blev inte som jag tänkt mig. Jag trodde det skulle bli rejäl smärta i muskelbristningen och en känsla av träningsbrist med tanke på alla sjukdomar och skador i år. Märkligt nog funkade den biten bra. Det gjorde rejält ont, men det begränsade mig inte så mycket.

Mathias Fredriksson var draglok åt Jenny Hansson idag. Jag frågade honom i startfållan om han fick en bra lön, då log han bara.

Däremot hade jag lite andra missöden. I starten stod jag som vanligt i 6:e rad i elitledet långt till höger (bättre det än 2:a rad långt till vänster). Tyvärr strulade åkare framför mig både två och tre gånger, och plötsligt hade jag hamnat långt bak. 2011 och 2012 hade jag kanonbra starter och var nog topp 30 på toppen av backen. Nu var jag nästan inte bland de 100 främsta.

Därför missade jag tätklungan. Men jag körde hårt i några olika grupper på myrarna och ca 2 km innan Mångsbodarna var vi bara knappt en minut bakom klungan. Då körde jag med Klas Nilsson, Stefan Sunnerberg, Frode Jermstad, Erik Jonsson en till. Där och då tog mitt Vasalopp slut. Vid ett spårbyte råkade jag bryta av min stav. Det var helt mitt eget fel. Jag ramlade inte och åkte vidare med en stav. Lite senare fick jag ett armeringsjärn på 165 cm (jag åker med 160 cm) som jag kunde åka med till Mångsbodarna. Jag skrek hela tiden efter en ny stav, men inga elitservicemän ville ge ifrån sig sina egna stavar och hänvisade mig istället till Vasaloppets egen stavservice.

Jerry Ahrlin går på toa?

Många minuter i Mångsbodarna
Stavservicen var inte speciellt synlig, så jag körde förbi den och fick sedan vända och åka tillbaka. Väl där fick jag vänta cirka 2 minuter på att de skulle gå bort till en container ca 20 meter bort och till slut hitta en stav i nästan rätt längd av modellen ”inte superlätt”. Jag tycker det hade varit bättre om de hade haft stavarna närmare spåret och någorlunda sorterade i olika längder.

Det kändes lite snopet och hyfsat frustrerande i det läget då jag stod still och stora klungor svischade förbi. Istället fick jag tag på en 163 cm lång stav av någorlunda kvalitet som jag åkte 15 km med. I Risbergsbacken stakade jag åtminstone om 20-30 st av de som susade förbi när jag stod och väntade på en ny stav i Mångsbodarna. Men det tog rejält med kraft och när jag sedan bytte till pappas stavar med bra kvalitet (äldre version av Swix näst bästa modell, CT1) mellan Risberg och Evertsberg så var jag inte längre supertaggad.

Robin Bryntesson blev 40:e man på tröga skidor

Grymma boråsare
Men jag krigade mig i alla fall i mål som 94:a och är stolt att jag inte gav upp. En bonus var att jag åkte om Karl-Johan Westberg på slutet och att jag återigen blev bästa boråsare. Två boråsare som icke överraskande gjorde sina livs bästa Vasaresultat var mina träningskompisar Mattias ”Z” Carlzon och Daniel Abrahamsson, på plats 250 respektive 155. Härligt! En som också äntligen fick till det i Fäders Spår (han har varit bra på träning i tre år utan att få ut det i Vasaloppet) var min klubbkompis Pontus Rygh, som blev 91:a. Grattis Pontus, jag unnar dig verkligen den insatsen, som dessutom skedde utan fästvalla under skidorna!

Med tanke på min muskelbristning vågade jag inte åka utan fästvalla, men skulle nog ha gjort det ändå. Jag använde nästan inte benen någonting. Om det är liknande före nästa år stakar jag garanterat.

En som stakade bra idag var Jörgen Aukland, som tog historiens första Vasaloppsseger på blanke ski. Jag fick den äran att klämma på hans Atomicskidor efter målgång. 1,3 mm höga på halvvikt sades de vara, och det kändes rimligt. Det var verkligen inte några superhöga eller superhårda skidor. Glidvallan vet jag inte, men det låg en ganska rejäl 2 mm rill i belaget.

Pontus Rygh och Daniel Abrahamsson hade all anledning att smila idag

Heja Brink
Efter duschen åt jag mat med Jörgen Brink och de två hjältarna Pontus Rygh och Daniel Abrahamsson. Jörgen kollade på mobilen och såg hur Johan Olsson solokörde i VM-femmilen för att döva sin besvikelse över 4:e-platsen i årets Vasalopp. Jörgen är en stor idrottsman som verkligen är ödmjuk, tar sig tid till andra och ger substantiella och intressanta svar på frågor när man pratar med honom. Jag önskar honom all framgång i Birken och Årefjällsloppet. Då med lite mindre fästvalla under skidorna än idag. Tobias Westman, som gått på skidgymnasium i Sollefteå med Jörgen, tittade också förbi vårt bord och började försöka planera in rullskidstävlingar i den tripple Vasaloppssegrarens späckade kalender. Tobias Westman imponerade med sin 182:a-plats idag med tanke på hur lite han har stått på snö i år.

Efter maten skrev jag ett pressmeddelande om Vasaloppet på engelska för Swix Ski Classics i presscentret och snabbsumerade helgen med övriga i gänget: David Nilsson, Mari Haugli och fotograf Magnus Östh.

Det är bara ett år till nästa Vasalopp. Då ska jag visa er hur bra jag egentligen är…

Stort tack Ulricehamns IF för ypperlig service med mat hela helgen och dricka längs loppet!

Mer om årets Vasaloppet kommer senare i veckan.