Resultat Vårgårdarullen finns här.
Jag bestämde mig igår morse att ta mig tid att åka till de vackra västgötska skogarna för att ställa ut på 38 km K med tävlingshjul i Vårgårdarullen. Rullskidstävlingar i långloppsform prioriterar jag mycket högt eftersom jag tycker det är den bästa Vasaloppsträning man kan få.
På pappret var de tre favoriterna Samuel Norlén, Tobias Westman och jag, i den ordningen. Men det fanns även andra starka åkare på startlinjen, som Z, Philip Askeroth och de två late bloomarna Fredrik Ousbäck och Erik Wilhelmsson.
Samuel Norlén stark som en oxe
Starten gick ca 100 höjdmeter nedanför målet och efter ungefär 8 km kom banans största backe, som gick upp på en platå där man sedan körde en vändpunktsbana ett par gånger.
Första 3-4 km stötte jag i vanlig ordning en hel del för att minska klungans storlek, vilket också lyckades. Men från 4 km till in i mål var det Samuel Norlén show, han drog typ rubbet.
In i backen var vi sex personer, men där sprack det rejält och det bildades en tättrio på Samuel, Westman och jag. Samuel körde riktigt starkt även uppför och jag körde andra halvan av backen helt max. Jag hade inte kunnat ha kört en hundradel snabbare. På toppen lyckades jag bita i och gjorde så till 26 km in i loppet. Då släppte Westman och Samuel fram mig 20 meter. Jag visste att de skulle komma som X2000 och bränna om när som helst, så jag åkte bara lugnt och vände mig om föra att vara beredd på deras attack. Men när den kom i en lång nedförsbacke var jag chanslös. De två klubbkompisarna är tyngre än mig och rullar därför bättre nedför, dessutom är Westman förmodligen bäst i världen på att åka utför på rullskidor. Ett snyggt taktiskt drag orkestrerat av Westman! Sånt gillar jag, trots att det i det här fallet skedde på min bekostnad.
Inget tryck på slutet
Sista 12 km fick jag åka själv och tappade hela 1.16 min Westman (och jag åkte bara 2 s snabbare än Fredrik Ousbäck), som traditionsenlig spurtade ner Samuel.
Jag är nöjd med resultatet. Att tävla på rullskidor passar egentligen inte mig så bra, eftersom jag är så klen, men i år har jag gjort min överlägset bästa rullskidssäong någonsin.
Orosmomentet är att jag tappade mycket tid sista milen. Det börjar kännas att jag tränat väldigt få timmar i sommar och jag skulle behöva några längre distanspass emellanåt.
Tack för ett jättebra arrangemang och tack Casco-mackan och Knabarna för superb drickalangning!
Tjena.
Det känslan jag har fått är att man måste ha årsfärska hjul för att rulla som de allra snabbaste, är det någon mer som har fått den känslan?
Pingback: Kraftstaven | Återigen vinst för Tobias Westman