I söndags fyllde Maj ett år. Barnkalaset började kl 10.30 och medan Ida bakade tårta på förmiddagen åkte barnen och jag ut på cykelekipaget. Astrid i barnstolen på cykeln och Maj där bak i Charioten. Maj somnade som väntat ganska fort, medan Astrid satt och titta på omgivningen. Vi sjöng och pratade en del också, och diskuterade skillnader mellan grusväg och asfalt samt bilväg och cykelväg. Astrid berättade även att hon hade cyklat till Norge innan, på en halvtimme, och att hon hade lämnat Viking (sin kusin) på djurparken på vägen dit. Hon berättade också att en tiger ätit upp allt vårt kakel till vårt kök. Astrids fantasi är härlig och jag har inte asflabbat så ofta som jag gör nu, sedan jag var barn.

Jag gillar att springa och cykla med barnen. Självklart är det alltid helt på deras villkor. Men jag upplever att både dem och jag trivs väldigt bra med de aktivisterna. Jag brukar vara igång ca 45-60 min. Just cykling med kärra och två barn är ganska tungt, så det blir bra styrketräning för benen. Det gynnar min löpning. Många löpare vill inte cykla för att få fel muskler och/eller paja löpsteget, men för mig har cykling alltid hjälpt min löpning.

Krister Henriksson som Karlsson
Efter barnkalaset åkte vi på Storan i Göteborg, där de satt upp Karlsson på taket, med Krister Henriksson som Karlsson. Jag gillar teater och Ida och jag gick ganska ofta innan vi fick barn. Nu lär det bli barnteater i ett gäng år framöver. Det kan också hålla hög klass. Denna gång gick jag dock för första gången på mycket länge ifrån teatern med en viss besvikelse. Som skådespelare var Henriksson lysande (och bandet med bl a ståbas och mycket wah wah var kanonbra), men jag tycker manusförfattaren gjort Karlsson och lillebrors familj onödigt råa för att vara barnteater.

Just det, podden. På kvällen spelade sedan jag, Jonas Colting och hans sidekick Niklas Johansson in ett avsnitt av Coltings Nakna Sanning. Det var roligt och intressant att sitta där. Jag tror avsnittet kommer att sändas torsdag nästa vecka. Denna vecka ska han prata om fettskatt.

Till sist: 10 maj är ett bra datum. När Maj föddes var det på dagen fem år sedan jag vann mitt hittills enda SM-guld, duathlon i lag med Fredrik Swahn och Erik Norén. Jag själv blev fyra efter en hård bronskamp mot Clas Björling. SM-guldet har faktiskt legat i mitt myntfack sedan dess. Jag har i princip aldrig tagit upp det och det är nog inte fler än två personer som har vetat om det, men det har känts lite roligt att ha med sig. Nu efter sex år tycker jag dock att det har spelat ut sin roll, så det får istället krypa ner i en byrålåda.