Om någon som läste förra inlägget undrar varför jag hade bokat in jobbgrejer då jag var ledig med barnen igår så beror det på att Ida bröt armen i onsdags. Annars skulle hon varit hemma.

Ida drog frambromsen lite för hårt när hon cyklade på sin elcykel på väg hem från jobbet och flög över styret. En rejäl fraktur strax ovanför armbågen som krävde operation och en flera dagar lång sjukhusvistelse.

Riktigt tufft för Ida. Mycket smärta och ambulansfärd.

Positivt är att det var vänsterarmen. Och att min gamla skidgymnasiekompis Martin Henricson var på plats på sjukhuset i Borås och fick Ida som patient. Han gör ST som anastesiläkare. Jag passade på att ringa efteråt. Trevligt! Länge sedan vi hördes.

Nu slapp vi fundera på när Ida skulle sluta amma. Det blev abrupt efter 13,5 månader (medicinerna gör att hon inte heller kan amma när hon kommit hem, så vi slutar). Astrid ammade f ö också i 13,5 månader. Maj i 17 månader.

Första natten var tuff för Stig (och mig…). Jag tröstade honom hela natten, men hade inget att erbjuda mer än min närhet. Och en napp. Men de två följande nätterna gick kanon. Han sov nästan från kl 20 till kl 06. Det har han aldrig varit i närheten av tidigare.

Det är mest synd om Ida såklart. Så vi har den biten på plats. Som egenföretagare är det lurigt med tre barn dygnet runt. Det man behöver göra framför datorn får ske mitt i natten.