Min svaghet som skidåkare i vintras var uppenbar: stakåkningen. Då jag höll upp från skidåkning och rullskidåkning mellan 2006-2009 tappade jag mycket överkroppsstyrka. I vinterns fyra skejttävlingar gick det bra (tack vare löp- och cykelträning) trots obefintlig rullskidträning. Jag blev 32:a på SM 50 km och 30:e i Dolomitenlauf som ingår i långloppsvärldscupen, men i de klassiska tävlingarna hade jag väldigt långt kvar till fornstora dar.

Hur kan valla vara ekologisk?

I våras tog jag det ganska lugnt med rullskidsträningen för att inte chocka kroppen efter 4 års paus, men nu på sensommaren har cykeln fått vila och stakträningen tagit vid. Äntligen börjar jag känna att jag kan använda magmusklerna vid stakåkningen. Äntligen kan jag få upp pulsen ordentligt på stakintervallerna uppför soptippsbacken vid Gässlösa i Borås (tar ca 5 min). Jag tror det beror på:

• Maxstyrkan med Martin Josefsson. Bara tre pass hittills, men det känns redan som det ger effekt.
• Trögrullade rullskidor. Jag åker nu nästan alla rullskidspass på 4:orna från Eagle Sport. På de lugna 35 km-turerna är pulsen 15 slag högre än vid vanligt rull, det känns som att lyfta bänkpress i två timmar. Jag kan rekommendera alla i led 5 eller bättre i Vasaloppet att satsa på ett par trögrullande rullskidor, det finns för alla de vanliga modellerna.