Berlin söndag. Jag sitter på Tysklands största flygplats och suger på ett blaskigt kaffe och okynnesäter industribakade kakor. Jag har varit i stan några gånger och det en av få storstäder jag verkligen uppskattar. Känns häftigt att av en tillfällig få vara i Tyskland på dagen 20 år efter  landet återförenades, även i fall det bara är en mellanlandning.

Harald och Anna Aas

Igår gifte sig Harald och Anna, mina kompisar från universitetstiden i Alaska. Borgerligt dessutom, vigseln tog bara 15 min, sedan var det fest. Anna kommer från Michigan och Harald från Eidsvoll i Norge, där bröllopet ägde rum. Allt blev jättelyckat och blandningen mellan sentimentalitet och skojigheter var perfekt. Ida och jag var toastmasterpar och vi skötte oss bra.

Om förra veckan var en träningsmässig succé har denna vecka med endast 4h träning gått i dyspopins tecken:
– Sömnbrist: Som frilansare hopar sig arbetet ibland. Jag har fått sitta uppe till halv tre på morgonen ett par dagar och skrivit artiklar, det är inte bra då man går upp halv sju. Efter bröllopet blev det 1h sömn, men det berodde på att jag var tvungen att vara 10.00 på Landvetter och bröllopet en timma norr om Oslo slutade vid 03.00.
– Armbågen: Jag har inte använt överkroppen överhuvudtaget den här veckan, ändå gör det riktigt ont i armbågen. Jag tror jag har fått en inflammation i muskelfästet till följd av all stakning på rullskidor förra veckan. Det känns skittrist, det är många skidåkare som har haft stora problem med det. Markus Jönsson tipsade mig och en sjukgymnast och Anton Järnberg lånade ut en grunka med elektriska impulser. Andra talar om Voltaren som salva och tablettform. Jag tar gärna emot fler tips och håller tummarna för att det ska gå över.

Rullskidsprylarna blir fel
Testade förresten en kul uppfinning på rullskidor som man drar efter sig för att få mer motstånd. Borsten heter den. Jag skejtade med med dessa piassavakvastar utan stavar. Normalhög puls, men sjukt jobbigt för röv- och lårmusklerna. Ett varv på Kransmossen (4,8 km) tog 33 min i träningsfart = det gick trögt.

Man får ha fusklapp som toastmaster

Nu ska jag hoppa i mina stödstrumpor och kliva in i en trång Boeing 737 som lyfter mot Salzburg. Det ska bli skitkul med en vecka på Staffan Larssons och Mattias Svahns läger i Ramsau. Förmiddagarna på glaciären och eftermiddagarna i en dal fylld med höstfärger och elitåkare. Det blir en kombination mellan arbete och träning och jag hoppas att armbågen blir bättre så det inte bara blir utan stavar-åkning.