Detta bildspel kräver JavaScript.

Klockan är 05.28. Varje gång jag tävlat vaknar jag tidigt på morgonen och kan inte somna om, det slår aldrig fel. I vanliga fall sover jag alltid tills klockan ringer, men icke vid hård fysisk och psykisk ansträngning dagen innan.

I lördags inledde jag säsongen med en sprint i skejt, men det är verkligen inte min grej. Trots att det kändes bra och skidorna gled fint kom jag toklångt ned i resultatlistan. Riktig skidåkning börjar efter en mil, men visst vill jag bli snabbare. Det handlar inte bara om styrka och snabbhet, utan även om teknik och rörlighet.

På söndagen avgjordes Bruksvallsloppet över 15 km F. Det vara lite speciellt att tävla igen. Även ifall jag åkte några lopp helt utan rullskidsträning förra året, så kändes det här som den första riktiga tävlingen sedan collegefinalen i Colorado i mars 2006. I vanlig ordning startade jag lugnt och tappade mycket på första varvet av fem. Men sedan gick det bra och jag höll en jämn, hög fart. Det kändes bra uppför och jag kunde ligga på fint i nedförsbackarna.

Bättre än någonsin?
Jag är mycket nöjd med resultatet och det är mitt bästa lopp på den här sidan Atlanten någonsin, både sätt till FIS-punkter och rent intuitivt. Men jag har fortfarande en liten (inte alls stor) bit kvar till nivån då jag var som bäst i USA. Sätt till FIS-punkter jag gjort 7 bättre lopp där borta. FIS-poäng är ett sätt värdera resultat, vilket sedan ligger till grund för bl a seedning. Poäng sätts efter längd på loppet, typ av lopp, nivå på de fem främsta, masstart/intervallstart och sedan hur långt man är efter täten. Klicka här för att se mina resultat på FIS hemsida.

Den enda missen med loppet var att jag skulle vågat gå på hårdare. Jag fegade lite och medelpulsen för loppet blev bara 161, vilket är 29 slag under max. Hade jag tagit i lite mer hade jag nog kunnat gjort mitt livs lopp, för jag känner mig starkare och i bättre kondition än någonsin tidigare.

Stålsicklade skidor
Glädjande nog gick skidorna som spjut. Jag har två par tävlingsskejt, ett par fem år gamla Rossignol (stenhårt och fint spann) och ett par sprillans nya Fischer. Dagen innan tog jag en chansning och stålsicklade Rossignolen med Primaterias grejer (bra mycket bättre än Kuzmin). Sedan lade klubbledarna på ett lager högfluorparafin och ett lager pulver från Skigo. Jättekul med bra skidor, eftersom jag hade kass glid på tävlingarna förra året.

Vänster armbåge är nu helt bra efter bl a på el-stimulatorn och akupunktur som jag tror mycket på. Men nu får jag börja använda elen igen eftersom höger armbåge har smärtat lite grann senaste dagarna. Hoppas dock att det går över nu när rullskidsäsongen lider mot sitt slut.