Som självupptagen konditionsidrottare tycker jag det är ganska underhållande att studera sig själv. När jag bodde i USA 2002-2006 tränade jag väldigt mycket och vann en del stora tävlingar. Nu tränar jag inte lika mycket, inte lika tvångsmässigt, inte lika brutalt, men är nästan lika bra.

Kettlebell

Vad jag lärde mig under några års frånvaro från skidåkningar var att ha jävligt kul på alla pass och inse vilket privilegium det är att kunna träna. Dessutom insåg jag att det konstigt nog finns andra grejer i livet än konditionsidrott. Vad jag inte lärt mig förrän i år är att ta hand om min kropp. När jag gick på skiduniversitet i Alaska hade jag tillgång till gratis massör och sjukgymnast varje dag i fyra år. Jag gick dit noll gånger. Jag besökte heller aldrig Andre de Flon som vi kunde “använda” på skidgymnasiet.

Bra bål – bra stakning
Nu har jag börjat tänka mer på skadeprevention, rörlighet och stryka, och har i år själv bekostat en del besök som naprapater, massörer och sjukgymnaster. Shit vad jag har haft nytta av det. Genomgående har de klagat på min stelhet, men även hur dålig min bålstabilitet varit. Jag är klen i magen och mina synergister (muskler som jobbar tillsammans) är kass. Det bevisas i att jag kan göra 72 dips (=jättemånga), men nästan inga sit-ups upp-och-ned. Därför har jag fortfarande en del kvar att hämta i stakningen, där man numer använder bålen nästan mer än armarna. Trots allsidigt idrottande och styrketräning har jag alltså missat något. Antagligen för att styrketräningen utelämnat verklig bålträning, något jag inte börjat med förrän i år.

Medicinbollar

För att ytterligare stärka mig blev jag i veckan riktigt tänd efter att Polaren Per och jag sett en film om stakning som jag ska recensera för en skidtidning. Efter det gick jag till datorn och nätshoppade:
– En 5 kg medicinboll (bl a för denna övning)
– En 12 kg kettlebell (bl a för denna övning)
– En 10 kg gummerad viktskiva (bl a för denna övning).
Dessutom har jag bytt ut kontorsstolen mot en pilatesboll för att alla stabiliseringsmuskler ska få jobba de 10 timmar jag brukar sitta framför datorn per dag. Nu jävlar ska de djupa musklerna få uppleva lite hypertrofi.

Simningen går framåt
– Ikväll drar jag till Skeikampen i Norge för att hela helgen jobba som instruktör för Köpenhamns Skidklubb. Hoppas det blir lika skitkul som förra året. Man förstår ingenting vad danskarna säger första dagen, men sedan brukar det gå bättre.
– Jag hoppade i (bas)sängen med Martin Josefsson i tisdags. Mina crawl-hundringar ligger på 2.00-2.09 min, Martins på ca 1.45. Jag är alltså fortfarande snabbare på bröstsimsuppvärmingen (500 m på knappt 10 min) än vad jag är på crawlintervaller. Knasigt. Men det går framåt.