Shit vad coolt att inte bli ifrångliden! Jag har aldrig haft så bra klassiska skidor i hela mitt liv. Med bra menas att jag inte blev avställd i alla nedförsbackarna, jag hade helt enkelt lika bra skidor som alla andra. Jag gled till och med ikapp då jag låg i suget. Det var en smått surrealistisk känsla. En gång kunde jag putta på stavspetsen på åkaren framför.
Resultat Skinnarloppet 2011 (jag blev 11:a, bara 3.58 min efter Rikard Andreasson)
Förklaringen låg i att jag hade klubbisen Oskar Lunds andraskidor. Hans näst bästa skidor var bättre än mina bästa (mina bästa är årets modell av Fischer RCS Carbonlite handplockade av Magnar Dalen, nästa år hoppas jag på ännu bättre via min mycket duktige skidkompis Björn Andersson på Ski and Run i Göteborg). Oskars far hade vallat alla skidor. Dagens vallning gav fint glid och bra fäste:
– Glid: Swix LF4 blandat med Soldas gröna valla som glid (ej pulver)
– Fäste: Grön Toko burk invärmt i botten. Sedan 2 lager Guruwax -6 till -20 och två lager Guruwax -2 till -10. Läs mer om Guruwax och ProSkiMa här.
Loppet gick bra från början till slut. Redan på uppvärmningen kände jag mig piggare än på flera veckor och jag var helt säker på att det skulle gå bra så länge inget oförutsätt skulle hända. Skinnarloppet är 45 km långt med 3 varv. 3 km + 21 km + 21 km. Banan har en höjdskillnad på 124 m (100 m enligt hemsidan) och totalstigningen på hela banan är 480 m enligt Polars barometer. Jag fick släppa täten efter ca 9 km. Då hade Rikard Andreasson, Dan Moberg och snabbpojkarna kört hårt och jag hade legat på nästan 90 % av maxpuls hela vägen.
Det bildades en tätklunga på sex personer och en lika stor andragrupp med Oskar Lund, Joakim Engström, Oscar Bergström, Stefan Sunnerberg, Jim Åhl och mig. Första 21 km-varvet drog jag mest (tror jag) och kände mig riktigt pigg. Sista varvet kände jag mig lite tröttare och var inte alls lika aktiv. När det drog ihop sig var vi alltså sex åkare som spurtade om 7:e-platsen. Tyvärr blev jag bara femma där, vilket alltså renderade en 11:e-plats, en pruttig fis-sekund bakom Oskar. Nästa tävling ska jag slå den jäveln. Jag slog dock många bra åkare, bland annat Skövdes Patrik Johansson som åkt världscup i år.
Hur som helst är jag nöjd med loppet och det mesta kändes bra, framförallt Oskar skidor. Ett orosmoment är lite smärta i ryggen och armbågarna som uppenbarat sig senaste veckan. Jag tror faktiskt att det kan vara den nya Oneway-staven. För ett par veckor sedan fick jag nästa års toppmodell av Oneway, vilken är flexar mindre än den styvaste kuling. Och nu uppkommer skavanker jag inte känt på flera månader. Det kan vara staven som spökar, alltså att den är för styv för mig.
Vad gäller förberedelser tycker jag att jag hittat en modell som fungerar. Normal kost hela tiden, spetsat med 1-2 st påsar Vitargo Carboloader torsdag till lördag. Förut har jag inte trott på sådant skit, men det känns faktiskt som denna patenterade kolhydrat hjälper prestationen. Vidare dricker jag alltid 1-2 glas rödvin kvällen innan tävling för att det gott och för att det är en vana i vilken jag känner mig trygg. Vad gäller träning har jag tidigare tränat ganska hårt dagarna innan, men jag har märkt att en vilodag antingen fredagen eller lördagen funkat bra inför långloppen.
Fan du e grym!!!
Tack! I sommar får vi ta en match i triathlon, alltså bänkpress, cykelspurter och 200 m rullskidsstakning.
Gött mos Erik. Nu börjar jag bli lite skärrad inför vasan. Men det är fusk att inte åka på sina egna skidor…Du kan få låna av mig då om jag får valla dem 🙂
Jag såg att du dominerade i skejt på hemmaplan. Men Torbjörn Svenningsson håller i rätt bra än.