Jag tog två tunga beslut i veckan. Med tanke på rådande inbördeskrig, svält och barnarbete i världen känns kanske inte besluten så tunga. Men för mig.

Det blir ingen Vätternrunda nästa helg och det blir ingen Ironman i Kalmar i augusti. Det beror på:
Jag fick en lätt inflammation i sätesmuskeln i oktober som förvärrades under hela skidsäsongen. I början gjorde det bara ont vid löpning, men senaste tiden har det smärtat även vid simning och rullskidåkning. Jag avsatte inte tid för ordentlig rehab förrän för en dryg månad sedan, och nu är det i alla fall helt klart på bättringsvägen. Kinesiskt akupunktur, mer stretching, massage och styrketräning har hjälp. Men det är inte helt bra.

Både Vättern och Kalmar sliter väldigt hårt och förutom att tappa träning i samband med kraftproven så riskerar jag att förvärra skadan. Och dessutom är det ett högrisk projekt att springa en mara i augusti eftersom jag ännu inte sprungit längre än 8 km hittills i år.

Skidfokus
Naturligtvis känns detta jättetråkigt, dels mot Borås CA för det är ett härligt Vätterngäng, dels mot Martin Josefsson, som nu får kämpa “själv” i Kalmar.

Nu är det istället fullt fokus på att komma i en sjuhelvetes bra skidform till vintern. Cykelutmaningar får jag ändå. Jag har 6 av 7 lopp i MTB-långloppscupen kvar. Nästa tävling är Lida Loop i morgon.