Jag är beroende av min laptop. Den följer med mig överallt. Alltid. Inte för att jag måste blogga eller uppdatera min Facebookstatus (jag har ju förresten inte ens Facebook), utan för att allt mitt arbete finns där. På läger, tävlingar i Europa, släktträffar och återträffar. Överallt följer den med: det skrivs artiklar; det byggs träningsprogram åt mina adepter som anlitat mig för att få en effektiv träning inför Vasaloppet; det mejlas för att få in skidstavar och löpskor till pryltester; det planeras tidningsinnehåll; det bokas intervjutider med finskidåkare; det svaras på mejl om bilder för tidningar; det skapas inbjudningar till skidkurser; det planeras Vasaloppsläger; det påminns om korrekturläsningar. Och mycket annat.

Ladda datorn i bilen. En räddare i nöden.

Jag får med glädje ofta höra att jag lever ett lyxliv som elitidrottare och bara tränar. Det är ganska underhållande. Vad många inte ser är att jag sitter framför datorn före första passet, mellan första och andra passet och sedan på kvällen. Måndag till söndag. Året om. Att sova middag finns liksom inte på kartan. Men jag tycker i alla fall att det är ett lyxliv, jag älskar det jag gör. Vad kan vara mer lyxigt än att göra det man vill och resa till massa bra ställen och träffa en massa bra folk? Det är ett drömjobb som jag aldrig vill byta ut.

Craft-Mattias visar upp nästa års gröna t-shirt från Craft.

Skit samma, det jag skulle säga var att jag glömde strömsladden till datorn. Det enda substitut jag kunde hitta i Torsby city var en universalladdare för bilens cigarettuttag. Så igår kväll fick  jagsitta i Craft-Mattias bil och ladda batterierna. Det kändes ganska exotiskt att sitta på en öde parkeringsplats ett par kilometer nordväst om Torsby järnvägsstation och skriva en text om ett par obskyra Vasaloppsåkare från Småland.

Hänt i Torsby igår:

• 25 min lugn morgonjogg
• 10 st klassiska intervaller från tunnelöppning till tunnelöppning. Tider 3.13-3.23 min. Vilan var 1 min. Totalt 1,5 timmar.
• 2 h skejt med 125 (66 % av max) i medelpuls. 31 varv a´ ca 1250 m (längre än bara mynning till mynning). En snittfart på 31 min per mil. Bra form och snabb snö. Tyvärr är jag väldigt bra på att åka ganska fort med låg puls. Jag hoppas på att bli bättre på att åka riktigt fort med hög puls.
• Herrlandslaget är här. Johan Olsson åker klassiskt lika fint som Elofsson skejtar.
• 

  SMS-tummar på en luftmadrass.

  Mattias skickar inte 30 SMS per dag, utan snarare 50 st!!! Jag fattar inte hur han orkar. Dessutom har han en kod han måste slå varje gång för att låsa upp sin iFån. Koden är för övrigt “protour”.

• Mina ljumskar lider. De gör de alltid efter de första skidpassen. Träningsvärken är fruktansvärd.
• Jag känner stark och i bra form. Det är kul. Rullskidsintervallerna med bl a Per Löwendahl har gjort gott. I juli ska jag även se till att få mitt första stakpass över 2 timmar. Det är hög tid.
• Sommar i P1 är fantastiskt. Och ett skönt sällskap i det här jävla betongröret. Till och med tokmotiverade och träningsglade Erik kan tråkna på distanspassen. Jag har lyssnat på Underbara Clara, Mark Levengood och Torgny Lindgren. Clara var riktigt bra, Mark var ännu bättre.