Jag sitter på ett nattåg någonstans mellan ­­Östersund och Borås. Nattåg är fantastiska. Man kliver in i en 6-mannakupé och för ett trevligt samtal om livets svårigheter över en halv flaska rött med en okänd norrlänning som ska hälsa på sin gamle moster eller kusin i Göteborg. Sedan pluggar man i man i öronpropparna och vaknar 8 timmar senare efter en god natts sömn och är framme vid sitt mål.

Jag har väldigt svårt för människor som säger att de inte har tid att åka tåg. Särskilt mellan två stora orter. De säger att flyg tar 45 min. Jo, men då glöms det gärna bort transfertid med bil, parkering, securitykontroller, bagageutlämning och transfer på ankomstorten. På ett tåg sker allt effektivt: samtala, läsa, kontemplera, jobba eller sova. Ingen ställtid med att packa upp och ned datorn vid röntgenapparaten. Och inga jävla piloter som berättar att det är 15 grader och kart till halvklart väder i Stockholm.

I morgon ska jag åka Ränneslättsturen i Eksjö, som är den 3:e deltävlingen i långloppscupen i mountainbike. Det ska bli kul, men jag måste erkänna att jag fuskat med cykelträningen. Förra veckan var det midsommar med allt vad det innebär och den här veckan har jag ambulerat runt i halva Sverige på olika grejer, så jag har faktiskt inte rört med 29-tummare på nästan två veckor. Illa. Nästa vecka ska jag hårdträna så jag kommer i hyfsad form till SM i tempo i Borås.