Ida har semester och vi ambulerar runt i Sverige i vår Svensson-kombi med linjecykeln på taket och rullskidsutrustningen i bagaget. I lördags drog vi mot Skåne, men stannade till en kväll, natt, morgon och förmiddag för att hälsa på Martin Josefsson och hans Josefin i Frösakull, 3 km norr om stekar-Tylösand. Det är Josefins föräldrar som har en toppenfin sommarstuga i detta gyllene landskap och Martin trivs där som fisken i vattnet, med våtdräkt.

Martin Josefsson laddar inför Kalmar Triathlon.

Martin och jag gick upp tidigt på söndagen efter att testat Tylösands uteliv i lightversion kvällen innan och sprang 5 km på stranden i våra Fivefingers barfotaskor. Efter det styrketränade vi 30 min med våra träningsslangar innan vi avnjöt en god frukost på uteplatsen i goda vänners lag. Livet kunde ha varit sämre.

NEJ!!! Nu lät jag så där klyschigt positiv som bara Facebook-statare kan göra. Jag tycker det är väldigt underhållande att studera Facebook-statarna. Några klassiker är:

”Flexade ut tidigare från jobbet och njuter av en kall öl på after work”.

”Hm, cupcakes smakar mycket godare i New Work”.

”Sitter på en filt och har picnic med mina bästisar i Slottsskogen”.

”Coldplay är sååååå himla bra live”.

Typ. Gärna med en smiley mellan var tredje ord. För att inte fastna i denna smörja tänkte jag väga upp med två mycket bättre statusuppdateringar, med lite mer ångest, svårmod och dystopi. Eller vad sägs om:

”Eftersom jag både är skilsmässobarn och före detta sängvätare känns det extra tungt att min skada i sätesmuskeln inte vill läka”.

”Som egenföretagare är man aldrig helt ledig och i mitt senaste pensionsbrev stod det att jag skulle få typ 37 kr per månad när jag fyller 65 år.”

Men det är ju mycket roligare att skriva om trevliga grejer, och de trevliga grejerna i livet är så oändligt många fler än de otrevliga. Och livet är så roligt. Det är trevligt. Att livet är så roligt alltså.

Far och son inför ett svettigt intervallpass. 44 min A3 är ungefär halva min normala veckodos.

Hårda stakintervaller
Hur som helst tillbringade vi några dagar hos mina föräldrar i Vejbystrand, strax norr om Ängelholm. Både mor och far har hus där (1 km ifrån varandra) och jag har kört några klassiska träningspass:

• Stakintervaller på Hallandsåsen, ca 100 m stigning per intervall. Start utanför Margretetorp, sedan gammel-gammel-vägen till Simontorp, via Liagärde. På trögskidor på knacklig asfalt. I år blev det 4 st intervaller uppför med en snittid på 11.06 min. Riktigt jobbigt i magen och för flåset. Förra året körde jag bara 3 st intervaller, och ändå förbättrade jag min snittid med 44 s på samma utrustning. Trögskidorna och styrketräningen har gjort gott. Pappa är med och cyklar så jag kan klara nedförsbackarna.
• Cykling runt Bjärehalvön. Och lite till. Bokskogarna vid Hjärnarp, Rössjöholm och Våxtorp är magiskt vackra. I år skarvade jag på via Båstad, Kattvik, Hovs Hallar och Grevie, mest för att kunna motivera ett stopp för att köpa Engelholmsglass. 10 mil blev turen.
• Avsläppnings- och upphämtningspass. När vi åker till Skåne blir jag avsläppt med rullskidorna 3 mil innan Vejbystrand. När vi åker hem cyklar jag de första 6 milen.

Nästa år hoppas jag att skåneskidåkaren Rickard Bergengren håller till i Torekov, så vi kan träna ihop. I år förlustade han sig på Cypern.