Torsby är sig likt. Raggarna cirkulerar fortfarande i stan (gummit bränner de strax utanför bebyggelsen), tunneln är fortfarande tre grader kall och på Valbergsängen kan man både äta dagens och gårdagens lunch innan det är dags för glassbuffén.

Vi sju glada åkare i Ulricehamns IF bor i klubbens skidgymnasisters lägenheter. Skåne-Linus, tysken Thomas, Hallands-Andreas och jag bor i Andreas Svensson lya. Han är en talang som kommer skörda många guld i framtiden. Kidsen (Emil, snygge-Marcus och Pontus) bor hundra meter bort.

Eftersom jag inte vill belasta min armbåge har min träning blivit modifierad denna vecka. Det jag verkligen behöver träna är stakning, men det har tyvärr mest blivit ben. Och mest distansträning. Tur att jag körde ett par hårda pass i tisdags.

En sväng i ett betongrör.

Hyrcykel i Torsby
Igår hyrde jag en cykel i tunneln (95 kr/h, 350 kr/dag) och testade mountainbikelederna kring Valberget. Det var kul, men jag saknade min 29-tummare. Efter att ha kört med min storhjuling hela året kändes en normalhjuling helt fel. Visserligen blir den lättare och mer rapp, men den går ju ner i varenda liten håla. Jag tycker verkligen synd om alla MTB-entusiaster som inte har tillgång till en 29 tums-mountainbike. I alla fall om man har lite problem i tekniska partier som mig.

Mitt i passet cyklade jag ned till Torsby city och köpte mjukglass (det var en en 5 h lång träningsdag…). Där träffade jag en karl som hette Håkan, som jag kände igen från tunneln. Vi började snacka lite och han frågade om jag gick på skidgymnasiet.
– Nej, jag tog min universitetsexamen för fem år sedan och fyller 29 år om en dryg månad, svarade jag lite generat.

Sedan började han skryta om bygdens fotbollsspelare Marcus Berg. Jag kontrade med att Anders Svensson minsann inte har en så oäven roll på det svenska innermittfältet. Håkan är kul.

På kvällen lyxade jag till det med ledighet. Annars blir det ca 5 timmars datajobb per dag före, mellan och efter träningspassen. Nu ska vi tillbaks till betongen.