Jag skippade träningen igår och bakade bröd istället. Kan tyckas som en misslyckad prioritering, men Elektrolyx hushållsassistent är faktiskt ganska tung att lyfta. På bilden lekte jag med utzoomning med lång slutartid.

Sedan april i år skriver jag inte längre träningsdagbok. Det är lite speciellt att leva utan, den som varit en nära vän i 12 år. Det var med blandade känslor jag slutade, det finns många för- och nackdelar med att skriva en träningsdagbok. Största fördelen är att man kan kontrollera sin träning och gå tillbaka för att lära känna sina fysiska egenskaper.

Jag har alltid använt mig mycket av gamla träningsdagböcker: tittat hur stor andel intervaller jag det blivit, vilka träningsformer jag har kört, hur ofta jag lyfte skrot osv för att sedan relatera till resultat. Jag har även nyttjat träningsdagboken för att lista ut hur formen ska prickas, genom att gå igenom 10 år av tävlingar och plocka ut de bästa loppen, för att sedan detaljgranska träningen två veckor bakåt. Det har för det mesta funkat bra och de flesta år har jag lyckats prestera som bäst när det har gällt som mest.

Jag har faktiskt inte köpt mjukt bröd i butik sedan 2006, men bakglädjen går i perioder. I maniskt tillstånd fyller jag fryser till Idas förtret. I depressivt tillstånd har vi inget bröd hemma på en vecka, också till Idas förtret.

Dåligt samvete
Men en träningsdagbok är också lite av ett fängelse. Det blir lätt timjagande, vilket kan leda till att det blir svårare att våga vila. Och för mig tar det även en stund per dag, eftersom jag inte kan undvika att anteckna så förbannat detaljerat. En annan negativ sida är det dåliga samvetet, att känna dåligt samvete över att inte ha skrivit på en vecka. Och trots att alla tiderna är sparade i klockan får man ingen rätsida på det…

Jag känner mig som en fri man nu.  Men jag rekommenderar trots allt andra, och framförallt de som inte har många års erfarenhet av träningsdagboksförande, att fortsätta (eller inleda) skrivandet. Tider och tävlingar är enligt mig det viktigaste i prestationssynpunkt, jag skriver faktiskt fortfarande ned intervalltider i ett numer gigantiskt Excelark med flikar för bla intervalltider på rullskidor, löpning, SkiErg, styrka och cykel.

Ca 50 timmar per månad
Förra året tränade jag 650 timmar + 50 timmar styrka. Men då var många av passen 4 timmar cykel med 110 i puls och fikastopp halvvägs. Mysigt, men kanske inte lika bra som två hårda 2h-pass rullisar.

Skärbrädor i trä är lycka.

I år blir det nog ungefär samma timtal, inte mer i alla fall. Men med mer rullskidsdistans, mer rullskidsintervall och mindre cykel. Jag försöker köra en 20 timmarsvecka per månad i samband med läger, resten ca 10 timmar/vecka. I år har jag prövat att under den hårda veckan köra hårt på det mesta, alltså många intensiva pass och hyfsat högt tempo även på distanspassen. Det funkar bra eftersom när jag är på läger och kan dra ned på jobbet till 2 timmar per dag och får allt serverat återhämtar jag mig mycket bättre än annars.