Ida och jag har varit kulturella i veckan. Borås nya kulturhus återinvigdes nyligen och i onsdags var vi tillsammans med Sofia på Gyllene Draken på Borås stadsteaters lilla scen. Pjäsen var helt klart över förväntan, en mycket annorlunda uppsättning med tvära kast mellan rum och handling.

Skådespelarna hade flera roller som de hela tiden växlade mellan, men som tur var gjorde de själva en berättarröst så det gick lätt att hänga med. Annars hade jag varit helt förlorad (när vi ser på film är det alltid Ida som får förklara för mig hur allt hänger samman, eftersom jag bara kan fokusera på ett träd i taget, aldrig en hel skog). Överhuvudtaget gillar jag för det mesta teater, böcker och film helt utan parallellhandlingar. Då är det lätt och ryckas med och bli helt fast i sinnet.

Gyllene Draken baserades bland annat på Jean de La Fontaines fabel om myran och syrsan, och satte in det i ett perspektiv av papperslösa invandrare. Bra gjort ni på scen!

O helga natt – ljuvlig
Igår spanade vi in min tre år äldre syster (mitt enda syskon) då hon satt med sin svarta klarinett i den stora orkestern på julkoncert i en fullsatt Carolikyrka. De gjorde tillsammans med kören och solisten ett fantastiskt jobb. O helga natt var bäst, min favvojulsång. Tyvärr hittade jag ingen top notch-version på YouTube, men håll till godo med Loa Falkman.