Mot Mora med tåg

Mora-Nisse blir att förvirrad när vi pratar om de andra Mora-Nisse. Han fattar liksom inte att han är döpt efter en skidåkare.

Mora-Nisse blir alltid förvirrad när vi pratar om den andra Mora-Nisse. Han fattar liksom inte att han är döpt efter en skidåkare.

Enligt mig har jag ett av världens bästa jobb. Jag får intervjua finskidåkare, skriva om konditionsidrott i olika tidningar, testa sportprylar, ta bilder på allt möjligt, skriva personliga träningsprogram, samt leda skidskolor och Vasaloppsläger. Det är en lyx som jag njuter av väldigt ofta.

En stor fördel med jobbet är att det går i perioder. Ibland är det riktigt tufft, ibland är det lugnare. Det är skönt med variation. Arbetet går alltid före träningen. Det viktigaste är när jag jobbar med mina adepter. Jag skulle aldrig skriva ett hafsigt träningsprogram för att gå ut och träna själv. Att coacha personer till att bättre skidåkare är en kick, precis som att lyckas själv. Och jag tror dessutom att jag är ganska bra på det (ursäkta mig Jantelagen).

Självklart kommer jag att äta på Vasagatan 32 när jag är i Mora. Det måste vara en av Dalarnas bästa lunchrestaurang.

Självklart kommer jag att äta på Vasagatan 32 när jag är i Mora. Det måste vara en av Dalarnas bästa lunchrestaurang.

Förnäma problem
De senaste två veckorna har träningen blivit lite lidande. Kanske inte antalet tränade timmar så mycket, men återhämtningen. Det beror på att Vasalöparen har vuxit sig större än någonsin, vilket naturligtvis är roligt och smickrande. Hur tjock tidningen blir beror på hur många annonser vår säljare lyckas kränga. Till årets februarinummer har han slagit alla tiders rekord och Vasalöparens nästa nummer kommer att bli fetare än någonsin. Det betyder att antal redaktionella sidor också kommer att bli fler, då vi siktar på att ca 40 % av tidningen ska bestå av annonser (en packningsgrad på 40 procent, som det så fint heter).

Eftersom jag inte bara producerar mycket text och bilder för Vasalöparen, utan även jobbar som redaktör, så är januari 2012 en riktigt tuff månad. 06.00 ringer klockan och efter en stund vid frukostbordet tillsammans med Ida, P1 morgon och Borås Tidning så gör jag inte mycket mer än tränar ett par timmar och sitter framför datorn fram till kl. 22.00. Då ser jag ofta Sportnytt och sedan somnar jag gått. På helgerna är det lite mer luft i form av eventuella kalas och tävlingar med allt vad det innebär.

En vit vintern, till skillnad från denna. Från Salt Lake City ovanför

En vit vintern, till skillnad från denna. Från Salt Lake City ovanför

Underbara tåg
Nu sitter jag på ett sent tåg till Mora och njuter av att tuffa fram genom Sverige. Jag avgudar tåg. Hade jag ägt Trafikverket, InfraNord och SJ så hade jag haft mitt kontor på ett tåg som åkte runt längs stambanorna på dagarna. Med en SkiErg i en vagn och en bistro som serverar Amarone- och Barolovin.

I Mora ska jag hänga på Vasaloppets Hus och på Hemus skidstadion på torsdag och fredag. På lördag blir det Intersportloppet. Jag tog med mig några paraffiner, pulver och ett vallajärn, så jag hoppas det går att hitta någonstans att lägga på vallan. Skidorna jag har lånat av Oskar Svärd gled bra när jag tävlade på dom för första gången i Jizerska, jag åker nog på dom igen. Hoppas jag kan pudra skidorna lika fint som Anders Henricsson i klubben gjorde.

Nu ska skriva vidare om en galen smålänning. Det finns många tokiga skidåkare från den delen av Sverige.

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Skidor och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Mot Mora med tåg

  1. Kalle skriver:

    Det bjuds på kaffe på loftet ikväll!

  2. Maria skriver:

    Tack för en KUL blogg Erik. Väcker skrivlust och bjuder många små skratt.
    Diggar Mora Nisse också. Mycket. Så söt!
    Vilket datum kommer Vasalöparen, på ett ungefär?

  3. Erik Wickström skriver:

    Tack! Det glädjer mig mycket att höra! Jag ska hälsa Mora-Nisse.

    Vasalöparen kommer ut ca 15 februari.

Kommentarer är stängda.