Astrid lyckades betydligt bättre med sin utbrytning igår jämfört med i måndags. Hon stack iväg från klungan med pigga ben och fick en rejäl lucka. Efter ett tag tappade hon en del, men kom tillbaks och ligger fortfarande solo i täten. Men hon är inte i framme än och det är på gränsen om hon kommer bli inhämtad innan mål.

För att ge en förklaring utan idrottsanalogier så gick det ganska bra för Astrid utan medicin igår. Med Prostivaset (som håller reservblodbanan öppen) låg hon ofta runt 90 % i syremättnad. Utan låg hon ofta på runt 80 %, med lägsta dippen på 63 %. Men den var mycket kort. Det gick med andra ord mycket bättre än i måndags. Klarar hon att vara stabil på över 75 % (som hon var idag) utan medicin skickar de hem oss.

Bröstpumpen. Världens bästa uppfinning om man bortser från kolfiber.

Många olika scenarier
MEN. Det kräver också att ductus (den alternativa passagen för blodet) är stängd. Idag såg man på ultraljudet att den var mindre öppen, men inte helt stängd. Skickar man hem oss nu finns risk att ductus stänger sig helt om ett tag och Astrid blir rejält dålig igen.

Det vi hoppas på nu är att dagens ultraljud ska visa att ductus har stängt sig och hon har fortsatt bra värden. Då är det riktigt bra och vi får förmodligen komma hem relativt snart. Det finns också en sannolikhet att ductus inte vill stänga sig riktigt, utan blir kvar i ett halvöppet läge (ganska ovanligt). Då får vi också åka hem ganska snart.

Har vi otur sluter sig Astrids ductus och hon blir dålig igen. I så fall blir det på med medicinen igen och ett nytt ingrepp då man behåller ductus öppen på mekanisk väg och vi får stanna ett tag till. Då blir jag orolig för att Astrid ska börja prata göteborgska och framgent gifta sig med någon som heter Kal eller Ada. Kanske till och med börja heja på Blåvitt istället för Elfsborg. Och det vill man ju inte.