Astrids hejarklack i sängen. Mora-Nisse är jäkligt avis att han inte fått träffat henne än. Han lär komma springande från Borås snart. Oskodd.

Astrids värden blev åter bättre igår. Syremättnaden varierar fortfarande mycket och går ibland under 75 %, men hon maxade ur maskinen genom att vid ett tillfälle notera 100 procent. Självklart var det i samband med att hon låg mot sin pappas nakna hud.

Nu på morgonen ska man återigen pröva att ta ut Prostivaset (medicinen som håller den alternativa blodbanan öppen). För att allt ska bli så bra som möjligt och för att vi ska handla rationellt har vi bestämt att Ida stannar vid Donalds Hus och tvättar medan jag är på plats vid barnkardiologen. Ida oroar sig mycket, jag oroar mig mest när jag vet att det är skarpt läge.

Ny form av VAB
Det börjar bli vardag här. Jag tränar ett pass om dagen på dryga timmen. På kvällen har vi 1-2 timmars egentid. Annars blir det nästan bara äta, sova och vara hos Astrid, där hon ligger i sitt vakrum med 2-4 barn och ungefär lika många sköterskor. Ida och jag sover gott på Ronald McDonalds Hus där andra föräldrar också bor. Jag lyssnar inget på P1, vilket är ganska ovant. Men de har Borås Tidning, så frukoststunden är räddad.

Axel mot axel med Axel, som är pokermiljonär

Jag måste passa på och tacka alla som “VATat” för mig (vård av träningskompis). I tur och ordning har Per Löwendahl, Tobias Westman, Jochen Gustafsson och hans kompis Axel kommit hit till Östra Sjukhuset för att köra ett pass rullskidsintervaller med mig. Det är jäkligt schysst! En extra eloge till Westman, som till och med lånade ut en komplett skejtutrustning!

Axel förresten, som var med igår, är pokermiljonär. Coolt vara 27 år och ha så mycket deg. Men han kunde minsann inte åka ifrån mig på stakintervaller uppför Mastenbacken igår, så det så!

TACK återigen för all pepp från olika håll! Vi känner ett enormt stöd som betyder mycket!