Astrid fick komma ut 5 minuter igår i en lånebarnvagn från Östra Sjukhuset.

Det blev en kanonbra dag igår. Klockan 10.23 kom läkaren in och berättade att ductus (den alternativa blodbanan) hade stängts som den ska, vilket de hade sett på morgonens ultraljud. Och Astrids syremättnadsvärden låg mellan 68 och 93 procent hela dagen. Kravet för att vi ska kunna åka hem är ett stabilt värde på över 70 procent. Så det klarar hon fint!

Vi fick ett eget rum strax innan lunch, vilket är väldigt praktiskt. I vakrummet där hon låg tidigare med flera andra barn och sköterskor kände vi oss ibland mer som personal än föräldrar. Med eget rum bedöms Astrids tillstånd mycket bättre och vi…

• …slipper sprita händerna i princip hela tiden.
• …slipper väga all mat: bröstmjölk från flaska, ersättning från flaska och bröstmjölk från bröst (då vi var tvungna att väga Astrid både före och efter amning för att räkna ut hur mycket opastöriserad modersmjölk hon fick i sig).
• …slipper väga alla blöjor (ja, det är inte bara Carema care som gör det, fast i det här fallet handlar det om att monitorera vätskebalansen).
• …slipper skriva upp allt som kommer i och ur Astrid.
• …slipper förse henne med så många mediciner, även ifall ett par kanske blir kvar
• …slipper alla pip från syremättnads- och pulsvärden som ligger fel (Polars och Garmins pip då man ligger fel i pulszon står sig slätt mot detta ljud)
• …SLIPPER ALLA SLADDAR OCH SLANGAR.
• …kan kan ta upp henne mycket lättare, och när vi vill.
• …kan lägga henne i barnvagn och gå runt på avdelningen, till och med ut lite grann.
• …kan dricka kaffe, prata i telefon med våra föräldrar och skita i lugn och ro.

Mora-Nisse fick äntligen träffa Astrid för första gången igår. Han lämnade huset i Borås vind för våg och sprang oskodd hela vägen till Göteborg, dryga 6 mil. Tyvärr verkade dock Astrid ganska rädd för den för dagen ganska påträngande Mora-Nisse.

Återbesöken blir i Borås
Att ge oss ett eget rum på avdelningen en natt innan vi åker hem är en “utfasning”. Först fick vi med oss syremättnadsmätaren, men på eftermiddagen tog de bort den också. För att vi ska anpassa oss till att vara hemma utan att hela tiden stirra på en dataskärm med siffror. Bara en förälder fick sova på rummet i natt, medan den andre förpassades till Ronald McDonalds Hus. Med tanke på min obefintliga mjölkproduktion var jag ganska chanslös i argumentationen om vem som skulle få sova med Astrid.

Att få ta upp och gosa, pussa, känna på, lukta på och bara titta på gudavackra Astrid utan alla jävla sladdar och slangar var för mig ett nästan lika stort ögonblick som själva förlossningen. Tänk att vi ska åka hem idag. Jag tror knappt att det är sant. Går allt toppen får vi bara med oss lite “light” medicin som hon ska ta ett tag framöver, samt får gå på efterkontroller i Borås. Och sedan ett underbart fullt fungerande barn! Visserligen längtar jag alltid till Borås, men extra mycket idag!