Astrid vägdes på vårdcentralen igår och har nu passerat marathonvikten (4219,5 g) med sina 4360 g. I övrigt går det mesta som det ska.

• Hennes hjärta kollas varannan vecka eftersom hon tidigare hade en tight hjärtklaff som fick balongsprängas.
• Syremättnadsvärdena har successivt gått upp sedan vi kom hem från den nio dagar långa sjukhusvistelsen i Göteborg och ligger nu stadigt över 90 procent, vilket är mycket positivt.
• Det är dock fortfarande lite väl trångt klaffen, så kanske behövs den ballongssprängas igen, om det blir om 2 månader, 2 år eller aldrig vet vi inte.
• Hon tar fortfarande betablockerare tre gånger per dag för att höger kammare ska bli bättre på att slappna av och ta emot blod.
• Hon är världens vackraste bebis, och det gör faktiskt ont på någon mystiskt sätt inombords att titta på henne ibland (“så vackert att det gör ont” är ett bra uttryck).
• Att se hur hon börjar le, röra sig mer, vara mer aktiv och sprattla med armar och ben är helt fantastiskt, jag smälter flera gånger per dag.

Nu ska jag ut och åka skejtintervaller, hoppas vara tillbaka innan kl. 08.00.